Det sket sig. Ongen ville hellre prata om annat, istället för att lyssna på godnattsagan. Så vi snick-snackade lite. Om mörkret, ljud i väggarna och susningar i rören. Samt döden och spöken. Alltså, det var inte jag som tog upp ämnena döden och spöken.
Menhursomhelst. Ongen var på väg att somna och mumlade att det inte finns spöken i mörkret. Och jag ba: Nä. Spökena finns bara i ditt huvud. Ongen stelnar till och ba: *klarvaken*
Ja, svårare än så är det inte att ge ett barn mardrömmar för resten av livet.
PS det var inte meningen
7 kommentarer:
Haha! Fantastiskt, jag önskar du hade dokumenterat ongens min. Måste varit obetalbar.
Ibland gör man rätt ibland gör man fel.
Jamen hur gick det sedan då? Nattvak med spökfördrivning?
Jenny: O_O
emster: Ibland tror man att man gör rätt, men så är det fel.
Daniel af Wåhlberg: Jag löste det med lite konjak på en snuttefilten.
Jenny: Jag försökte "rita en gubbe" med tangentbordet.
Apan: det var en mycket fin gubbe.
Jenny: Det är två "stora O" med ett understreck i mitten.
Skicka en kommentar