Han var kul och så. Jag skrattade åt så gott som allt han sa. Han hade tajming och en hel del brains. Dessutom blev han boostad av att jag uppskattade hans skämt. Och någonstans där snurrade vi in i en ond spiral.
Han kunde liksom inte sluta skämta. Och det blev helt ohållbart. Jag ba: Jag fixar lite middag ikväll. Då var han tvungen att dra ett skämt om det. Och om jag ba: Ska vi ses i veckan? Så var han tvungen att dra ett skämt om det. Och göra robotdansen. Sen skulle jag prova om det gick att säga någonting överhuvudtaget utan att han skulle göra en liten show om det. Så jag "gjorde ett test" och ba: Vi kan inte träffas ikväll. Mormor dog inatt. Jag ska vara med familjen idag. Och han ba: Är det för tidigt att skämta om det?
Jaja. Det är ett avslutat kapitel nu.
2 kommentarer:
Måste man fråga så är det för tidigt. Beklagar sorgen.
eva dahlgnr: Asså. *asså*
Skicka en kommentar