Plötsligt händer det. Helt out of the blue. Man sitter och jobbar med fjärrkontrollen, med garden sänkt, och så skrattar man helhjärtat åt ett skämt. Alltså, verkligen skrattar åt 2½ Men. Så man genomgår en liten livskris och tänker att man kanske har missat en riktigt kul teveserie på grund av förutfattade meningar och åsikter som man inte riktigt tänkt igenom.
Så man kollar resten av avsnittet. Utan att skratta igen. Man ba:
*besviken*
Närå. Det var väl inte hela världen och så. Men det var ju typ en halvtimme av ens liv som man aldrig får tillbaka.
PS sorry att jag var "lite coco-bananas" igår, allt blev bättre efter lite mat/middag
2 kommentarer:
De bästa förutfattade meningarna är de som bekräftas. I love it!
Daniel af Wåhlberg: Men eller hur!
Skicka en kommentar