Det här är en öppen dörr och jag sparkar in den. Jag fick för mig att det var dags att skaffa ny mobiltelefon. Ni vet, en s.k. lur. Alltså, den jag har funkar helt okej. Men ibland glappar laddningskontakten, och det är lite jobbigt att behöva kolla en extra gång om det sprutar in nån elström i telefonen eller inte. Eller, det är inget stort problem. Men det här med ny lur/telefon är ju en grej som man tänker på ibland.
Jo. Sagt som gjort så gick jag på stan och kollade på lite nya modeller med diverse finesser och abonnemang. Men summan av kardemumman blev att jag håller kvar vid min gamla lur.
Och ni ba: Hur kommer det sig? Och vad hände med den där öppna dörren som skulle sparkas in? Jo, det var så jobbigt att bli attackerad av säljare med frisyr och attityd att jag struntade i det hela.
Obs! La ni märke till att jag skrev ”summan av kardemumman” i det här inlägget? Någe mossigt uttryck va!?
onsdag, januari 19
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Mobilförsäljare är djävulens påfund.
Det eventuellt mossiga uttrycket vägs upp av det efterföljande helt och hållet briljanta "frisyr och attityd".
Well, well. Skönt att man inte är ensam där ute i djungeln:
http://danielafwahlberg.blogspot.com/2010/09/dagens-i-landsproblem.html
Axel: Eller en ond guds påfund.
Johan: Jo, asså. *asså*
Daniel af Wåhlberg: Man är aldrig ensam därute i djungeln.
Daniel af Wåhlberg: Bandarer, wambesi, llongo etc etc.
Och hur är det med mobiltäckningen i djungeln? *näppeligen god* Man har alltid ändan bak när det gäller inköp av ny mobil.
Daniel af Wåhlberg: Djungeltrumman, asså. *asså*
Skicka en kommentar