Menhursomhelst. För hundra år sen var jag ett litet barn, och då var jag också hyfsat gullig och så. Det här var innan det fanns datta och ”uppkoppling” i alla hus och hem. Vi hade informationen lagrad i olika former av böcker som förvarades i en stor s.k. hylla. Jag vet, det blir många svåra ord som känns lite gammeldags i det här inlägget. Närå, ba skoja. Det här är inte ett raljerande inlägg om dåtid och nutid.
Här kommer pudelns kärna. Då, på den tiden, brukade vi bläddra fram till sidan 48 i skräckfilmsboken och titta på bilderna. Och läsa bildtexten: Ingrid Pitt. Om man garvade? Någe va!
Men nu fastnar skrattet i halsen. Ingrid Pitt dog häromsistens, i november. Och hörni, vi ska alla den vägen vandra.
8 kommentarer:
en dag ska vi alla slakna.
rip ingrid pitt
räven: Kul och kreativ ordlek: pitt, slakna etc.
räven: Alltså, kul på riktigt. Jag är inte ironisk och dryg.
En kvinna som heter Heijl i efternamn började följa mig på Twitter häromdagen.
Jag tänkte bara på Hitler och fick verkligen anstränga mig för att inte skicka några nazistskämt till henne.
Jag känner henne inte ens.
åh vad jag ÄLSKAR när internet får mig att skratta!
30+: Livet är en prövning.
emster: Men visst fastnade skrattet i halsen? Visst?
nej. tyvärr.
emster: Men hon dog ju. I november.
Skicka en kommentar