Frisk som en nöt

Nu har det hänt igen. Ni vet, man sitter med gitarren/guran i soffan och slänger ett getöga mot ”de nedre regionerna”. Och där nere blommar löken. For real, blommar. Alltså, alldeles rödprickig. När man pysslar med carpe diem kan ju que sera sera. Om man säger.

Så man börjar plocka lite på strängarna och ba: Det var en flicka från Hawaj-aj-aj… I moll. Dårå.

Men sen blir det dur för hela slanten. Det var bara nya julkallingarna som luddat på själva verktyget och apparaten. Alltså, om man hade fått en slant för varje gång ludd från nya kallingar har orsakat falsklarm…

Närå. Så ofta har det inte hänt. Men några gånger har det blivit genom åren.

Hehe. *hehe*