Jag tog en s.k. walk down memory lane (promenad längs minnesgatan). Alltså inte på en riktig gata. Det var på nätet/internet. Ni vet hur det kan vara. Man kommer att tänka på något som berört en som person och individ för länge sen. Och sen kan man inte riktigt slappna av innan man har gått till botten med det hela och fått uppleva ”closure”. Dårå.
Alltså, inledningen till filmen Carrie. Jag mindes inte att det började med volleyboll och sport. Man ba:
Va? Näää? Men sen kommer kameraåkningen man väntat på och man ba:
Ja!
Menhursomhelst. Man bär ju med sig en hel del bagage. Om man säger.
Hehe. *hehe*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar