En grej som bara funkar på film är det här med att ha en tandpetare i mungipan. Ni vet vad jag menar. I verkliga livet vill man bara skrika när man ser det. Alltså, vad är det för självbild som finns i huvudet/medvetandet på de där individerna? De ba:
Jag har en pinne i munnen. Eller vadå?
Det är ju illa nog när det är kidz som inte vet bättre. Men nu var det chefen som satt i möte. Med en tandpetare. I mungipan.
Jag har inte en susning om vad som sades på det där mötet. Alla tankar kretsade kring den där lilla trästickan. Och chefens självbild.
6 kommentarer:
En spontan reaktion bara; många av inläggen på denna blogg ger sken av att förmedla en viss intolerans mot psykotiska inslag i vardagen. Detta inte menat som kritik, jag bara noterar och undrar om det kan stämma?
För övrigt är denna blogg den bästa som jag stött på hittills (ja alltså hela bloggen är det som är bra, inklusive och kanske till och med särskilt de eventuellt intoleranta delarna).
Nyblivet fan till Mora Träsk: Psykos är ett slags sjukdomstillstånd som bör behandlas av läkare/doktor.
Svaret är i mitt fall: Det har ingenting med min självbild att göra. Det är en liten pinne som jag har för att peta tänderna med. Sen kanske den är kvar i mungipan och jag tuggar lite på den. Ungefär som ett tuggumi. Fast i formen av en pinne. Och av trä. That's about it. Jag kanske är lite disträ, men varför vill du skrika åt mig?
GuldHarald: Du vet precis vad jag menar, så det finns ingen anledning att "hålla på". Se till att slänga tandpetaren innan du återvänder till matbordet, så är det avklarat.
Inte en chans, jag ser fram emot att höra dig skrika istället :D
Ha en fin helg!
GuldHarald: *whatever*
Skicka en kommentar