Jag hade en ”auntie” som barn. Vi var inte släkt egentligen. Men hon tillhörde ändå familjen, mer eller mindre. Hon hade bott utomlands några år och sa aldrig gummistövlar. Hon sa ”wellingtons”.
Menhursomhelst. Idag är det löning! Man ska unna sig och man ska gotta sig. För det är man värd. *vollevallebjän*
måndag, oktober 25
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Hurra! Vilken lyckokänsla jag fick nu. Tack Lena på ekonomin.
Jag undrar sa vad *vollevallebjän* refererar till? Jag har bott utomlands lange och mina svenska kompisar retar mej for att jag anvander gamla uttryck, som typ dojja och poka (lagg till prickar over o-et)
Ar detta nagot jag borde anvanda for att verka lite som man hanger med?
Dessutom hatar jag passionerat anvandandet av ordet "galet" i svenskan. Jag ar galet trott. Van fan?
Ljuva Halsningar
inte skyldig: Delad glädje etc etc.
Anna: Det är en gammal visdom från l'Oreal, men med svensk stavning.
Anna: *vous le valez bien*
Eller "weil ich es mir wert bin" på tyska. Hm. Känns inte riktigt lika glamoröst på något sätt... *polyglott*
Annan Anna: Är ni två Anna?
Jag ar bara en Anna. Jag har inga prickar over a,a och o.
Anna: Då var det "lilla mysteriet" löst.
Jag är också bara en. Jag har alla de prickar och ringar jag behöver över mina bokstäver. Tror jag.
Anna: Det är noterat.
Skicka en kommentar