Jag stötte ihop med en stark kvinna i helgen. Ni vet, en stark kvinna med starka åsikter. Alltså, det var hennes ord. Hon ba: Jag är en stark kvinna med starka åsikter och jag vet att alla inte klarar av mig, men passar inte galoscherna är det bara att dra.
Hon var lite inne på att bloggen skulle förändras och ”inte bara vara underhållning, nonsenshistorier och roliga bilder”. Och man vill ju inte hålla på och tjafsa med folk och fä på stan så jag ba: Jag ska ta upp dina synpunkter med resten av gänget på bloggen. Men hon tyckte att det egentligen inte var något att diskutera ”eftersom bloggen har en hel del läsare har bloggen också ett moraliskt ansvar att skriva om sånt som berör, sånt som betyder nåt, sånt som i grunden förändrar samhället till det bättre”.
Så jag ba: Tyvärr. Galoscherna passar inte.
tisdag, september 7
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Väl rutet!
Anonym: Rutet?
Jag kommer att tänka på Agneta i Mammas Nya Kille...
30+: Ja, typ så var det. Men med annorlunda dialekt/talfel.
Phu, vilken tur! Jag blev orolig ett tag att ni skulle byta stil men icke. Inga nya galoscher här inte!
De kallar mig Skrållan: Nä. Asså, "vi kör vidare".
Skicka en kommentar