Takt och ton

Jo, det här med ordvitsar är ett komplicerat kapitel. Man gillar ju att tänka på ordens läte och betydelse och så vidare. Leka med språket etc etc. Men problemet är att det egentligen bara är OK när man själv ”vitsar”. Annars upplevs det som outhärdligt. Och handen på hjärtat, visst är det så att man känner ett styng av skam när man uttalar sin fyndighet? Visst?

Därmed vill jag passa på att varna alla medborgare som planerar att besöka Sveriges framsida i sommar.

Sveriges framsida är Göteborg.