Ibland är det som i ordspråket. Att verkligheten överträffar dikten. Dårå. Jag fick ihop det med en dam/donna som hette... Gissa vad? Närå. Ni behöver inte gissa. Hon hette Svea och var tvåbarnsmamma. Så jag höll moder Svea i mina armar. Om man säger.
Okej, sorry. Det var bara på skoj. Hon hette inte Svea. Men det var på nationaldagen. Och vi höll om varandra. Ni vet, som Bamse och Brummelisa.
Hehe. *hehe*
4 kommentarer:
kramades ni alltså extra länge? Kom då ihåg att efter de gjort det i Bamse så kom lilla Brumma några månader efter!!
Anonym: Man får lov att tacka för omtanken. Dårå. Men det är "ingen fara på taket". Det var en s.k. engångsgrej. Om man säger.
åh vaktis, du är ju för tokig.
emster: Hehe. *hehe*
Skicka en kommentar