Tack för den!

Jag ska iväg på ett möte ”på stan” idag vid elvarycket. Och ni vet hur det är. Man säger att man jobbar hemma och kommer in efter lunch, när mötet är avklarat. Och det är helt motiverat. Det är liksom ingen idé att flänga in till kontoret och jobba en timme innan man ska flänga iväg på möte och sen flänga tillbaka till kontoret.

Det fina i kråksången är ju att om man har sett till att jobba undan det värsta så kan man ju ta lite sovmorgon och långfrukost innan man kollar mailen/mejlen lite hastigt innan man i sakta mak tar sig till dagens möte ”på stan”.

Men det blev fail på den planen. *fail*

Jag väcktes klockan sju, prick, av att hantverkarna hos grannen ovanpå bilade badrummet. Jag kunde inte höra radion vid frukostbordet så jag bestämde mig för att äta frukost ”på stan” men det vanliga fiket hade inte öppnat så jag fick välja mellan Pressbyrån och McDonald’s.

*besviken på livet*

Uppdatering: Jag skrev ”det fina i kråksången” alldeles nyss. Utan att tänka mig för, helt utan ironi. Herregud! *herregud*