Kalla mig mossig, men jag tyckte om googles senaste lek med logotypen. Den fanns där igår, men idag finns den inte längre kvar. Men ni vet vad jag menar. De hade gjort och programmerat så att man kunde spela Pac-Man i en liten bana innan man skrev in sitt sökord och letade på nätet/internet.
Och det var ju kul. Men sen skulle man förklara för några ”unga vuxna” om hur stort Pac-Man var på sin tid, för tusen år sen, när man själv var liten grabb med äppelknyckarbrallor och vattenkammad snedbena. Det funkade sådär och blev samma pannkaka som när föräldragenerationen skulle förklara hur mycket popgruppen the Beatles betydde för dem. Helt omöjligt.
Man ba: Love me do? *for real???*
Alltså, inte så att jag var något ess på tevespel. Men det var en grej som jag gillade att pyssla med när läxorna var avklarade. Närå. Vi hade inte läxor på min tid. Vi lärde oss allt vi behövde på lektionerna. Men så var skoldagarna långa också. Närå. Vi slutade tjugo över tre, som senast.
7 kommentarer:
Inte helt oväntat kunde jag relatera till det här blogginlägget.
30+: Knappt pengarna tillbaka på den va?
Jag kom att tänka på hur det var när man hade schemalagda veckor. Hur det liksom styrde hela ens tillvaro.
Måndagar: börja med idrott 08.10, sicken usel start på veckan.
Torsdagar: Sluta 14.00. Jubel.
Fredagar: Håltimme mellan 12 och 12.40 och så sen ba 3 lektioner med matematik - uselt slut på veckan.
30+: Ja, och nu ba: Working 9-5, fast utan Dolly.
Man kan fortfarande spela PacMan hos google, bara inte på första sidan.
http://googlemodules.com/module/35/
Ergodyne: Är det "en länk"?
Ja, det är en länk...
Annars kan du hitta den här också:
http://www.google.com/ig/directory?url=www.schulz.dk/pacman.xml
Skicka en kommentar