Jag är tillräckligt gammal för att ha burit med mig både jojo och Rubiks kub i skolväskan. Man körde lite olika tricks med jojon. Ni vet, jorden runt, hunden och de andra lättare varianterna. Men jag lyckades aldrig lösa kuben utan fusk. Det fanns vissa i klassen som sa att de hade löst kuben. Men det var inget som man fick se när det utfördes. De kom bara med kuben löst och färdig till skolgården och sa de att det varit ganska svårt.
Menhursomhelst. Igår såg jag en karl på tunnelbanan. Han löste kuben lite grann som andra löser ett sudoku, sådär som ett obesvärat tidsfördriv. Det tog fem stationer. Jag skulle egentligen gå av efter fyra, men jag ville se om han skulle klara det. Det gjorde han. Så vahettere, kudos till honom. Är det så man säger/skriver? Kudos?
9 kommentarer:
a, så säger man. det här jag läst på några coola bloggar.
jag hade också en "kuben", fast inte den fyrkantiga utan ormen dårå. jag tror att det är därför som jag inte har högre iq än vad jag har.
men jag kunde göra det här med den allafall;
http://www.youtube.com/watch?v=7UfN0rdVPGo&feature=player_embedded
ahhhh jag gjorde fel på internet. så här ska det vara
http://www.youtube.com/watch?v=7UfN0rdVPGo
.perpotator: Man har ju sett savanter på teve som löser kuben på tio sekunder. Men det här var första gången jag såg det "irl". *imponerad*
Åh jag gillar dig!
Fröken Bovary: Asch. Tack. *rodnar*
Jag var en hejjare på att pilla isär min kub och sätta ihop den hel igen. Det var min lösning på den så att säga.
Ergodyne: Ja, det var en värdigare lösning än att pilla bort klistermärkena.
Har en jobbarkompis som löser den på mindre än 3 minuter....funderar skarpt på att smita till kontorsförrådet och ta den blå OH pennan och trixa lite med en av de vita klisterlapparna.
/Ulrika
Ulrika: Gört!
Skicka en kommentar