Men ni kan vara lugna. Jag gjorde det inte. Anledningar:
- jag hade saker som skulle uträttas
- jag är inte "helt psyko"
*blogga luncha maila*
Saker och omständigheter ändras. När vi började blogga använde vi en metafor och kallade det här "en säkerhetsventil" för medarbetarna på kontoret Skogen. Det var alltså bloggen som var ventil. Kontoret var tryckkokaren.
Det var då. Nu är kontoret omstrukturerat. Somliga är kvar. Andra har fått gå. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi har skingrats för vinden. Som höstlöv, eller nåt annat. Men bloggen ligger kvar på nätet/internet som ett minnesmärke. Eller så.
Alltså, bloggen är inte längre aktiv.
Och, eftersom frågan har dykt upp: ja, vi har skrivit under pseudonym. Hela bunten.
16 kommentarer:
Jag har också sett henne på stan.
Jag blev lite rädd.
Jag med! Jag blev exalterad. Min icke bloggläsande vänner ba; "Va? Vem? Inte intresserad."
Att vara en bloggstalker är en tung börda att bära.
30+: Hon är ju så lång!
mallan: Det är inte helt rumsrent att stalka. Tror jag.
Men alltså är inte internet bara för tråkigt sen hon (och Neij! också för den delen) slutade blogga? *sörjer*
Körven: Jo. Nätet/internet är ca 10% sämre nu.
Men att vara stalker är väl inte så farligt? Har ni inte sett filmatiseringen av Tarkovskij?
Hon twittrar ju istället, mest hela tiden.
Twitter - vad är det för jävla skunkchat för 80-talister som vägrar växa upp?
Stalkaren: Jag har somnat till den.
Donny: Twitter, är det når att hänga i gran?
30+: "skunkchat"
Jag har med sett henne. på stan. I norrland!
Praktikanten: jag är inte heeelt såld. Men det kostar ju som bekant ingenting. Och gratis är gott och allt sånt där etc etc osv osv.
maria: Stalkade du?
Donny: Jo, asså. Men räcker det inte med "blogg"?
haha *kärlek* era freaks
känner mig som en riktig kändis!!!
masha: *kärlek*
shit va pinigt, jag har missat en hel bloggare som verkar va jättekänd. vem är det/du?
inte skyldig: Hon bloggar inte längre. *tyvärr*
Skicka en kommentar