Medan veden brinner av Stig Claesson
Den där boken gick som barnprogram för länge, länge sen. Ett barnprogram av och för intellektuella vuxna. Det var på den tiden teve kunde vara stillbilder och högläsning. Barnen satt framför teven och grät för att det var så tråkigt och fult ritat med fula kritor. Men för vuxna är det riktigt bra.
Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett bokomslag.
torsdag, mars 18
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
När jag var liten. Fanns en gubbe. Som satt på en sten. Och grät. För han var ledsen. Han hade tappat sin sko. Nu var han barfota. Och frös. För det var vinter. När jag var liten.
Det var mycket gräs i Stig Claessons teckningar. Och kanske på sin höjd en ko och ett mycket sparsamt utsmyckat rött hus. Det var överlag väldigt sparsamt på 1900-talet DRAR JAG MIG TILL MINNES. (Om man inte räknar 80 och 90-talet då.) Och så gick allt väldigt långsamt. Som när lim torkar, ungefär.
Jag minns hur jag satt och väntade på något slags barnprogram som skulle börja halv fem. Före programmet var det en pausklocka med sekundvisare. Som jag stirrade på denna visare. Med fascination. "Det rör på sig."
30+: Jo, du var ju också med på den tiden. Man nöjde sig liksom med en sekundvisare som rörde sig. Eller en entonig röst som pratade kring en stillbild.
helena: Det var "en annan tid".
Men man minns ju också den fullständiga lyckan när TV-spelet kom! När man fick spela "tennis" genom att vrida på en ratt och då flytta ett streck upp och ner.
Från den tiden slapp man ju vara ute hela dagen och vänta på 25 minuters barnprogram!
Thomas: Och man fick helt nya "kompisar" som bara var intresserade av "tennisen".
Skicka en kommentar