fredag, januari 15

Klassförakt (varning! långt inlägg)

På lågstadiet försvarade jag en liten kille som höll på att få ett kok stryk av Leffe. Jag minns inte riktigt vad det hela handlade om, det kan ha varit vad som helst. Barn är ju som de är och gör saker hit och dit utan att riktigt veta varför. Jag gick två klasser under Leffe så det var egentligen helt vansinnigt av mig att ens försöka sätta mig upp mot honom. Men man hade ju läst Bamse och var inne på det här med att vara snäll mot de som är mindre och att tillsammans är vi starka.

Och jag lyckades!

På något sätt slog jag ut en tand på Leffe. Det här med ”något sätt” var genom att sparka honom på smalbenet och sedan skalla honom när han böjde sig framåt. Inte helt fair play, men han var två år äldre, så det var väl helt okej. I guess. Och i ärlighetens namn ska det väl nämnas att det inte var planerat, det blev en så kallad ”lyckträff som räckte för att avsluta det hela. Leffe tappade en tand och blödde ur munnen.

Menhursomhelst. Dagen efter hade han med sig sin morsa till skolgården. Leffe hade fläskläpp och glugg efter den utslagna tanden. Han pekade ut mig för sin morsa, som tog tag runt halsen på mig med sina ciggfingar. Inte ett strypgrepp, utan bara att hålla fast mig. Och hon ba: Jävla villabarn. Du ska vara glad att Leffes pappa är och jobbar i Norrland. Men jag hade trumf på hand och ba: Leffes pappa sitter ju i fängelse.

Och när hon spottade mig i ansiktet stod det helt klart att jag hade vunnit. De var förlorarna, Leffe och hans morsa. Precis som de skulle vara resten av livet.

Men alltså. På riktigt, en vuxen kvinna som spottar ett barn ansiktet. *herregud*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Bamse.

14 kommentarer:

Skumpan sa...

Jag blir ledsen och glad på en och samma gång när jag läser det här. Man kanske kan kalla mig ambivalent? Eller så kan man bara kalla svensk (oförmåga att bestämma sig/stå upp för en åsikt/välja sida)?

eva dahlgnr sa...

Du hade nog fått det där om bakfoten, Bamse slog inte ut tänder på folk. Även om han väl bodde i villa.

JCMAS sa...

Bodde inte han i en stuga, Bamse? Och mammor som spottar barn i ansiktet har man ju sett både en å annan gång. Men då för att tvätta bort nån smuts....(uuäääkkk, för spottet alltså..inte smutset..)

Men hursom var din själva grundtanke i det hela liksom bra.

Anonym sa...

Vad gjorde dina päron när du berättade att leffes morsa spottade dig i ansiktet?

eva dahlgnr sa...

Sålde villan?

Karin sa...

Bamse bodde i en sten, alternativt grotta.

Go gôbbe från Götet sa...

Bamse goes bananas!

Tänk så det kan bli när en morsa är helt tom på argument. Då kommer nå't helt annat ur munnen än vad man kanske tänkte sig.

Nyfiken 1 - hur segervisst kändes det just när loskan så att säga landade? Det var ju ändå lågstadiet. Under min lågstadietid hade jag möjligen vätt ner byxorna när mamman ifråga tagit mig om halsen. Hade hon sedan följt upp med en ansiktsspott, hade jag nog börjat grina. Idag hade jag gjort nå't helt annat - kanske kört en Bad Bamse-pryl ;)

Nyfiken 2 - vad sa' villapäronen när "Apan" berättade om tandutslagningen? Eller mörkade "Apan" denna perifera händelse?

Gillar för övrigt långa inlägg som kontrast till de korta . . .

Keep it up Apan & Co

apan sa...

Skumpan: Slutet gott, allting gott.

eva dahlgnr: Men det var ju inte meningen! Jag skulle bara kasta upp Leffe i en grantopp och låta honom sitta där.

JCMAS: Man ska vara snäll. *grundtanke*

Anonym: Det var information som inte nådde fram till "mina päron".

Karin Selåker: Lille skutt bodde i en stubbe. Skalman bodde i ett hus. Farmor bodde på höga berget.

Go gôbbe från Götet: Tack för de vänliga orden. På fråga ett svarar jag att det kändes förnedrade/äckligt. Det var långt senare jag insåg att smaken i min mun var segerns sötma. På fråga två svarar jag att det där var information som inte nådde fram till "villapäronen". Det var lugnast så.

Anonym sa...

Ja. De är förlorarna. Och det är straffet för att de i vår barndom spottade oss ansiktet.

Låt kunskapens ljus lysa upp ditt inre Steffe, och låt aldrig mer någon nöd drabba din mor.

Frid över ditt minne Leffe, och frid över dina gelikar.

apan sa...

Anonym: De var förlorare långt innan de spottade.

T. sa...

jag håller med om att de var förlorare redan från början, innan händelsen. ingen annan än en förlorare kan spotta en unge i ansiktet. men så tragiskt det är att tänka sig hur denna förtvivlade ciggmorsa ändå försökte så gott hon kunde. det är en helt hjärtslitande historia detta.
mvh T.

apan sa...

T.: Det fanns en hel del tragik i Leffes familj.

emster sa...

men gu, stackars leffe. jag hoppas verkligen att du är sjukt gammal så att leffe inte blev dödligt mobbad för sitt pinsamma namn utan att det var ett högst modernt namn på den tiden!

apan sa...

emster: Leffe heter egentligen någonting annat och som vanligt är det inte killen i filmen som har skrivit brevet etc etc.