Klassförakt (varning! långt inlägg)

På lågstadiet försvarade jag en liten kille som höll på att få ett kok stryk av Leffe. Jag minns inte riktigt vad det hela handlade om, det kan ha varit vad som helst. Barn är ju som de är och gör saker hit och dit utan att riktigt veta varför. Jag gick två klasser under Leffe så det var egentligen helt vansinnigt av mig att ens försöka sätta mig upp mot honom. Men man hade ju läst Bamse och var inne på det här med att vara snäll mot de som är mindre och att tillsammans är vi starka.

Och jag lyckades!

På något sätt slog jag ut en tand på Leffe. Det här med ”något sätt” var genom att sparka honom på smalbenet och sedan skalla honom när han böjde sig framåt. Inte helt fair play, men han var två år äldre, så det var väl helt okej. I guess. Och i ärlighetens namn ska det väl nämnas att det inte var planerat, det blev en så kallad ”lyckträff som räckte för att avsluta det hela. Leffe tappade en tand och blödde ur munnen.

Menhursomhelst. Dagen efter hade han med sig sin morsa till skolgården. Leffe hade fläskläpp och glugg efter den utslagna tanden. Han pekade ut mig för sin morsa, som tog tag runt halsen på mig med sina ciggfingar. Inte ett strypgrepp, utan bara att hålla fast mig. Och hon ba: Jävla villabarn. Du ska vara glad att Leffes pappa är och jobbar i Norrland. Men jag hade trumf på hand och ba: Leffes pappa sitter ju i fängelse.

Och när hon spottade mig i ansiktet stod det helt klart att jag hade vunnit. De var förlorarna, Leffe och hans morsa. Precis som de skulle vara resten av livet.

Men alltså. På riktigt, en vuxen kvinna som spottar ett barn ansiktet. *herregud*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Bamse.