Vart är världen på väg?

Herregud, säger/skriver jag. Alltså verkligen, herregud. *herregud*

Det är inte så att man är purung. Men inte så att man är på väg att trilla av pinn. Jag är liksom gammal nog att vara din far. Och det är inte så att jag klär mig ungdomligt heller. Men hör och häpna. Jag fick visa leg på systemet idag. Eller rättare sagt, jag försökte visa leg på systemet idag. Men av någon anledning hade jag inte körkortet på mig.

Så jag ba: Men du kan väl inte tro att jag är nitton år? Och kassabetjänten ba: Åldern är jättesvår att avgöra utan legitimation. Och där tog det stopp.

Så jag vänder mig till ”gubben” som står bakom mig och frågar om han kan betala mina varor. Och han ba: Jajemen, det här är helt befängt. Vi måste ju vara jämngamla. Så jag ger ”gubben” en hundring och en tjuga. Men kassabetjänten ba: Jag har starka skäl att misstänka langning. Du får inte heller handla något.

Och ”gubben” börjar härja och gorma om förmyndarsamhället.

Men jag är hungrig och trött, orkar inte ta fighten. Så jag tar mina flaskor och går till en annan kassa med en annan kassabetjänten som ba: Det blir 119 kronor, tack. Och jag ba: Tack.

Vad jag köpte? En flaska starkvinsglögg för sextionio kronor och två flaskor Anchor Christmas Ale för tjugofyra och nittio styck.

Obs! Sann historia. *4real*