Jag har inte alltid varit single and fabulous. Alltid fabulous, men ibland upptagen. Nu är det ett tag sen jag hade "en stadig karl". Ni vet hur det är. Man träffar någon, upplever den där känslan av att vara unik och älskad för den man är. Man blir ett par, flyttar ihop, äter middag och diskar. Slutar att se varandra. Och någonstans mellan vardagslunken och fredagsbibben har man glidit isär.
Till en början var det kul när han kallade mig för sitt älskade kvinnohelvete. Vi hade den jargongen. Hjärtlig, hård etc. Men sen försvann det roliga i det och en dag kallade han mig bara för kvinnohelvete. Och sagt utan kärlek är det tragiskt. Så han åkte ut.
Sen dess har jag seglat ensam.
5 kommentarer:
Det är superkul med elakheter. Men tyvärr är våra hjärnor oförmögna att förstå skillnad mellan lögn och rolig elakhet. (för den sakens skull man bäst uppfostrar barn genom att säga vad de ska göra, istf att säga vad de inte ska göra...och barn=män)
Nej, =människor menar jag.
Testa att kalla varandra för superironiska sötsliskigheter nästa gång!
*tipsar*
Och håller med om att du verkar fab!
Mina: *fab*
Jag och min exman hade en sån jargong.
I början av förhållandet så blev jag chockad av saker han sa, men sedan blev man avtrubbad och började "mobbas" tillbaka.
Jag vill absolut inte ha tillbaka det.
Hur ska man kunna vårda kärlek när man blir kallad "Subba" - även om det är sagt med affektion.
Min syster har alltid kört den där skojretas-jargongen. Med "glimten i ögat". Två kraschade äktenskap senare bor hon nu ensam i skogen med hundar och häst.
Varnande exempel.
Miss Understood: Det är svårt/omöjligt att komma runt ordens betydelse, hur ömt de än uttalas.
30+: Den där skojretas-jargongen är inget att ha.
Skicka en kommentar