Visst vore det kul om man hade en riktig skrivare. En som fungerar. Så att man slipper gå från dattan till skrivaren och inse att det inte har kommit ut någonting. Och tillbaka till dattan och kolla lite. Sen tillbaka till skrivaren, bara för att stirra på den där tomheten där det utskrivna dokumentet borde ligga.
Det skulle jag uppskatta.
Annars vore det kul att ha en liten skrivare, alltså en riktig skrivare. En person som är skrivare. Jag tänker på en sån där ”ancient egyptian” i höftskynke. Ni vet, en liten karl som sitter med benen i kors och skriver på en lertavla eller papyrusrulle eller dylikt. Och när man ändå håller på och fantiserar så vore det ju kul att vara någon slags farao och bo i en pyramid. Och så.
Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde pyramider i nån slags öken.
måndag, september 14
Skrivare (fundering)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
har faktiskt under en längre period funderat på att starta ett företag som gör just skrivare som fungerar. jag tror såna skulle sälja som öl (asmycket alltså).
eventuellt ägnar jag mig även åt att göra post it-lappar som sitter kvar, pennor som fungerar och matlådor som inte läcker också.
det här var det finaste jag läst på mycket länge.
och så allmängiltigt. alla har vi känt såhär.
Anna: att man vill vara en farao?
in cell: Gört!
anna: Tack för de vänliga orden.
Donny Hedlund: En farao är/var en slags härskare.
"Och så"
;-)
Piakvinnan: Och så.
lena på ekonomin! i love you. du är nu utnämnd till min nya idol. det var bara det jag ville säga.
mvh T.
Skicka en kommentar