Samspel

Hon hette Irene och spelade piano (obs! ej metafor). Alltså, hon var riktigt bra. Man blev rörd. Dårå. Men ni vet hur damer/donnor kan vara. Lite osäkra på sig själva och så. Så hon ba: Det var ett tag sen jag spelade inför publik. Men jag ba: *applåd*

Sen var det dags för fyrhändigt. Om man säger. Och då var det ingen som behövde ursäkta sig. Hehe. *hehe*