Nu kom chefen tillbaka och frågade vad jag skulle begära för att jobba de där dagarna i vecka 28. Och jag ba: Jag nöjer mig med treochfem i löneförhöjning från och med augusti. Och han ba: Men gör dig inte omöjlig, Lena. Och jag ba: Men jag gjorde mig ju just möjlig, öppnade en dörr.
Alltså, jag älskar när han ser ut som en ledsen hundvalp.
onsdag, juni 17
Löneförhandling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
*grr*
eller?
Lena for prez.
Piakvinnan: Jag ser det här som en möjlighet.
Hustrun: *prez*
Jag blev just lite kär i dig känner jag.
Det vill jag också säga till min chef! Låt tillfället komma...*hoppas*
emster: Jag vill då bara klargöra att jag inte spelar i "det" laget.
Anonym: Det kommer! *kommer*
Skicka en kommentar