Av en eller annan anledning blev vi instängda i en garderob. Hon hette Lina, eller eventuellt Linna. Det här hände för en herrans massa år sen. Så först var det mest en massa prat, om plugget och pop och bio såklart. Närå. Man kan lära känna varandra på många olika plan och sätt.
Efter många ”om” och ”men” blev det så att vi gjorde det bästa av situationen. Och ingen hade något att klaga på. Om man säger. Hehe. *hehe*
Menhursomhelst. Det finns många därute som lider av cellskräck/klaustrofobi och det är inget man ska skämta. För dem är det läskigt på allvar!
fredag, maj 15
Rätt gött!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hahahaha, ja inget att skämta om *ljuger* :)
Miss Baglady: Hehe. *hehe*
Skicka en kommentar