Farsan har väl aldrig riktigt varit känd som miljökämpe eller så. Han är väl mer natural born miljöbov. Kör amerikanare, eldar plast, har ”kokplatta” i källaren. Och så vidare.
Men när jag bodde hemma slog han ett slag för en bättre värld genom att bevaka varmvattenberedaren. Han kunde på allvar stå med stoppur utanför duschen för att klocka mig. Han ba: Jahaja. *visade tiden* Och jag ba: Men farsan... Han ba: Vi har den här planeten bara till låns och är det inte kärnkraften så är det ju något annat som måste värma det där vattnet och det ska du veta... Och jag ba: Men farsan... Och då kunde han inte hålla fasaden längre och ba: Nänä, men varmvattnet är inte gratis.
En gång stängde han av varmvattnet mitt i duschen. Men där gick gränsen. Morsan lät honom veta att han levde.
Ja jävlar. Vilket liv det blev.
måndag, april 20
Uppväxt i landsorten/småstad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Men shit ba värsta lantisen.
emster: Jajemen!
Lantisar ftw!
It's gonna be fine 2009: Jajemen!
Pappor och varmvatten, jag säger då det...
Apan: Ja, ärligt. Vad är grejen?
Har vi samma pappa?
Nej, det kan vi ju inte ha. Men det låter onekligen som det, för det här har hänt mig mången gång. Fast ändå. Har din någonsin stängt av all el i huset och delat ut pannlampor till alla familjemedlemmar? För att tänka på miljön (= räkningarna var så jävla höga). Och har alla sedan gått runt med dessa i beckmörkret nästan ett dygn? Bah undrar, asså.
Erika: Jag känner inte igen det där med pannlampor, men han stängde av elen ibland när han inte gillade musiken som spelades i pojkrummet.
Min pappa: stoppa små elakartade pluggar i alla kranar så att det kommer mindre vatten. Sluta slösa på varmvattnet!
*duschar ihopvikt över blandaren och intryckt mot väggen för att få lite vatten på kroppen*
Anonym: Och eftersom det är så kallt i kåken vill man ju inget hellre än att duscha varmt och länge, hela tiden.
Skicka en kommentar