tisdag, februari 24

Jobbigare

Det värsta var ju när man var liten och ringde hem till nån kompis och hans storebrorsa svarade typ: "polisen" eller "kungliga slottet". Och man visste att det bara var storebrorsan och ba: Är Krille hemma? Och storebrorsan ba: Nä, nu har du nog ringt fel, du har kommit till polisen/kungliga slottet. Och man ba: Jag hör ju att det är du. Och han ba: Det här är polisen/kungliga slottet.

Det gick ju inte att läxa upp honom heller eftersom man befann sig i ett kroppsligt underläge. Om man kaxade blev det blåtutte.

Enda sättet att få prata med sin kompis var att låtsas bli lurad och ba: Ojojoj, då har jag ringt fel. Ursäkta, ursäkta. Och storebrorsan ba: Höhöhö, där åkte du på en riktig blåsning.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Snäppet värre: när hela familjen bara svarade med efternamnet, och man visste inte om det var storebrorsan eller kompisen/killen man var kär i som svarat, och man ba: hej, det är [insert valfritt namn]! Och så hoppades man på att de skulle vara snälla och säga: ja hej, söker du [insert annat namn]? Men det gjorde aldrig storebrorsorna, de sa bara: ja hej. Och så väntade de, för de ville att man skulle tveka, och typ inte veta om man fått tag på rätt person eller inte.

Oj vad långt detta blev *trauma* *behöver få ur mig*

Petter sa...

read me: Nu känns det lite bättre, va?

Petter sa...

read me: När du har fått "det" ur dig, alltså.

Anonym sa...

Mycket. *andas*

Piakvinnan sa...

Min farsa skrek "hallå? hallå!!? Nä ingen där. Jag måste nog lägga på." Varvid den på andra sidan höll på att göra i byxan och skrek tillbaka att "Jag är häääääär!"

Ett sk pappaskämt. Pappa var MYCKET nöjd. Jag var högröd i ansiktet och slet åt mig luren.

*kraftigt pinsamt*

Tänk vad dagens mobila ungdom går misste om. Ack ja... *suck*

Medelklassman sa...

Det är ganska ofta som folk slänger ur sig "det var bättre förr".

Det var det aldrig.

Donny H sa...

Jag har ett innerligt hat mot storebröder.

För att på en höft citera Read me: Oj vad kort detta blev *trauma* *behöver få ur mig*

inte skyldig sa...

en gång svarade storebrorsan till killen jag var kär i med "thomas tomatservice". jag ba "åh, då har jag ringt fel." jag ba gick på det rakt av.

*dum i huvudet*

Anonym sa...

Kan inte lämna traumat. En gång gjorde killen jag var KÄR i tvärtomgrejen! Han svarade, jag trodde det var hans bror, han spelade med! Jag ba: är A hemma? Han ba: nä, han är på träning. Jag ba: ok. Han ba: nä, jag bara skoja, det är jag!

Vi blev inte ihop.

Petter sa...

Piakvinnan: Farsor, alltså... *suckar*

30+: Det var annorlunda förr.

Donny Hedlund: Storebrorsor, alltså... *suckar*

inte skyldig: Blev du generad så att det liksom stämde ihop med "tomat"? *undrar*

read me: Killar, alltså... *suckar*

Anonym sa...

Appråpå för i tiden, heta linjen..
man slog en knippe nollor och så kom man till nåt ställe där massa folk pratde med varandra lite på måfå..

Hallå!
Haaaallååå!
Ja hallå..
Hallå..
Är det britt-marie?
Nej..Larsa här..
Haaalåå!
Ja hallå..
klick.

Vågade aldrig säga nåt..bara lyssna..

Kan det vara så att folk nu för tiden lämnar kommentarer på bloggar istället för att ringa till heta linjen?

Konstigt att vi vill prata med folk på bloggar och etc som vi aldrig har träffat förut..
Men man skulle aldrig ens drömma om att prata med nån på tuben lr bussen även fast man ser dom där varje morgon..

Anonym sa...

Jag kom på en pinsam grej pappa gjorde när jag var yngre, bodde hemma och bara hade en telefon.
För att kunna prata lite mer privat med den som för stunden var mannen i mitt liv brukade jag smyga in i badrummet och stänga dörren så gott det gick med sladden emellan. Då gick min pappa in med ett belåtet flin och spolade toaletten...hur förklarar man det för sin kärlek?

Petter sa...

Anonym1: Jag tror att det här med att kommentera på bloggar handlar om att man är hyfsat anonym, att man inte behöver träffa någon irl. Och att man egentligen inte behöver bry sig om eventuellt svar.

Ulrika: Pappor, alltså... *suckar*

Anonym sa...

Min pappa håller fortfarande på och 'busar' med telefonen...
Största problemet är när han ringer till en mobil...
- Hej det är Tord Mule. *förställer rösten* *kvävd fnissning*
- Hej pappa... *suck*
- Men hur kunde du veta att det är jag?!? *besviken*
- Men det står ju "Pappa mob" på min telefon när du ringer! *uppgiven*

Petter sa...

Anonym: Pappor, alltså... *suckar*