Kommer ni ihåg hur det var förr i tiden? På nittiotalet? Man lyssnade på Tricky och PJ Harvey på CD-skiva och skickade ”e-mail” fram och tillbaka. Och så sa man ”snigel-post” i ett lite raljerande tonfall om man skulle skicka ett brev. Herregud! ”snigel-post”
Jag hade helt glömt bort det. Men påmindes om det när jag pratade med en kvinna från landsorten. Hon ba: Jag skickar det med snigel-posten.
Fast hon hade dialekt/talfel så det lät mer som ”snäijgel-pössten”.
Menhursomhelst. ”snigel-post/snail-mail” Herregud! *herregud*
torsdag, januari 29
På spaning (krönika)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"That's why they call me Tricky Kid, I live the life they wish they did"
*citerar*
*Lyssnar på trip-hop/ambient*
*beepbeep*
Det va personsökaren.
/Debbie
Herregud Debbie, lyssnade du på texterna? *frågar*
"I got a letter from the government the other day, they said they needed me for the army or whatever, bla bla nåt som jag inte hör... I said never"
*lyssnade*
Älskade Tricky ganska mycke ja.
*älskade*
Men inte lika mycke som jag älskar Guns.
"Sweet child o mine".
*nynnar*
*spotify radio, väljer 80-tal + rock*
Ja, hejhej "Anonym". Chuck D ringde och vill ha tillbaka sina rhymes. Hejdå.
Skicka en kommentar