Flickebarnen har capribyxor och peep toe. Och, nej, givetvis inga strumpbyxor. Benen är smorda med brun-utan-stil. Det är januari. Det duggregnar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*blogga luncha maila*
Saker och omständigheter ändras. När vi började blogga använde vi en metafor och kallade det här "en säkerhetsventil" för medarbetarna på kontoret Skogen. Det var alltså bloggen som var ventil. Kontoret var tryckkokaren.
Det var då. Nu är kontoret omstrukturerat. Somliga är kvar. Andra har fått gå. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi har skingrats för vinden. Som höstlöv, eller nåt annat. Men bloggen ligger kvar på nätet/internet som ett minnesmärke. Eller så.
Alltså, bloggen är inte längre aktiv.
Och, eftersom frågan har dykt upp: ja, vi har skrivit under pseudonym. Hela bunten.
8 kommentarer:
Cameltoe har man ju hört talas om men, peep toe..?
vill man ens veta?
Anonym1: "hehe", som vaktis skulle sagt.
Vilken sjuk blogg du (eller är det ni) har!! I ordets bästa bemärkelse! "Lite fest"..;-)
Knicke: Just nu lyser "lite fest" med sin frånvaro. *måndag*
Älskar denna bloggen. *älskar*
Snorkis: Jag också! *älskar*
Ibland det känns det som om våra vänner på kontoret är lite väääääl bekanta. Man börjar bli lite orolig. *orolig*
*postmodernism*
Skicka en kommentar