Krock! skuld/sorg/fest

Ännu ett år gått. Jag sitter med luren i handen och vill ringa till Stefan för att gratulera på födelsedagen, fråga hur det är och om han ska göra något speciellt idag och om han vill göra det med storebrorsan. Fråga om han saknar mig lika mycket som jag saknar honom och om han också önskar att det där aldrig hade hänt. Bara säga förlåt och prata lite. Förgäves, som alltid. Jag lyssnar på tonen. Och lägger på.

Istället fyller jag en termos med varm choklad och packar lite matsäck. Om Optimus Prime vill följa med till graven, så får hon. Jag är ju så söt när jag gråter. *gråter redan*

Jag måste få ur mig det här innan kvällens maskerad. Fest och sorg hör inte ihop.