Dessutom

Okej. Det här med Monty Python har upprört både en och annan. Men det är faktiskt svårt att förstå vad det var man skrattade så hysteriskt åt, nu när man ser om det. Kolla själva. Ni minns nog skratten, men de infinner sig inte. Och ni ba: hjälp, skratten är stulna. *hjälp*

Närå. De är inte stulna. De har bara flyttat på sig. Men jag minns tydligt hur skönt det det kändes att gilla den där lite finare brittiska humorn. Den där humorn som inte alla förstod sig på. Det kändes skönt att vara överlägsen de där spånen som gillade Galenskaparna och After Shave.

De ba: Röy å Råger. Å Möcken. Å gött å leva. Hej då Möcken. Och jag ba: *förakt*