Barndom

Jag var en mycket välartad gosse. Om än, en smula brådmogen och lillgammal med påträngande blick. Ni har träffat typen, och avskytt den. Jag gjorde inte mycket väsen av mig, för jag visste att det ändå inte skulle leda till något.

Men en gång ville jag verkligen att världen skulle få veta. Det var när jag lärde mig läsa, när bokstavskoden löste sig som av sig själv, ensam med en Bamsetidning. Jag kunde redan alfabetet och visste hur mitt namn såg ut. Men som genom ett trollslag blev alla bokstäverna ord och jag kunde ljuda fram dem. Långsamt, men på helt egen hand. Det föll liksom på plats.

Jag läste tidningen från pärm till pärm och gick för att meddela mamma den glada nyheten. Jag kan läsa själv. Och hon ba: ja du kan titta på bilderna helt själv. Rökte vidare och bläddrade lite förstrött i någon fransk damtidning.