Testamente

Jag har blivit kallad till ett möte på den stora advokatbyrån. Tydligen står jag med i ett testamente och på torsdag är det dags att kamma hem arvet. Det är ”gubben i stora huset” som har dött. Jag brukade gå hem till honom ibland efter skolan. Det var mamma och pappa som fick mig till det. De sa att han blivit så ensam efter att hans fru gått bort.

Vi brukade spela på stryktipset tillsammans, han och jag. Men vi vann aldrig något. Han skrev ihop några rader och sen var det min tur. Dessutom fyllde vi alltid ut kupongen med rader gjorda helt på slump. Han hade en slags snurra som kunde landa på 1, x eller 2. Det var lite kul att använda snurran, men den funkade inte.

Ingenting funkade. Vi vann aldrig något. Han kunde ingenting om fotboll, utan tippade förmodligen för att han trodde att jag tyckte att det var roligt. Det tyckte jag inte.

Däremot hade han alltid läsk hemma. Backen var alltid full. Bredvid den stod en lika full med lättöl. Det finns dricka i skåpet, sa han. Och du vet ju var öppnaren står. Öppnaren var gjord i mörkt trä och såg ut som en fågel. Man tog bort huvudet för att komma åt kapsylöppnaren. I benen fanns korkskruven, men den använde jag aldrig.

När jag halsat i mig läsken nickade gubben åt skåpet för att visa att jag fick ta en till.