I dödens väntrum

Jag träffade gubben i stora huset för ett halvår sen, eller så. Jag skulle förbi päronen; mamma skulle fixa middag och pappa ville ha hjälp med något tungt lyft. Jag såg gubben på långt håll och kände igen honom på överrocken, men det var ändå inte som samma person. Man kunde se att döden höll på att få tag i honom. Kroppen var krökt av ålder. Han var orakad och luktade pissgubbe. Han bjöd in mig och allt såg ut precis som det gjorde när jag var liten. Men nu var det ostädat.

Det finns dricka i skåpet, sa han. Och du vet ju var öppnaren står. Rösten var svag och varje andetag hördes.