I en dröm såg jag henne komma krypande längs Götgatan. Hon var ensam. Den enda som överlevt undergången. Den sista människan.
Och hon var på väg till Kvarnen.
lördag, oktober 25
Efter katastrofen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*blogga luncha maila*
I en dröm såg jag henne komma krypande längs Götgatan. Hon var ensam. Den enda som överlevt undergången. Den sista människan.
Och hon var på väg till Kvarnen.
Saker och omständigheter ändras. När vi började blogga använde vi en metafor och kallade det här "en säkerhetsventil" för medarbetarna på kontoret Skogen. Det var alltså bloggen som var ventil. Kontoret var tryckkokaren.
Det var då. Nu är kontoret omstrukturerat. Somliga är kvar. Andra har fått gå. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi har skingrats för vinden. Som höstlöv, eller nåt annat. Men bloggen ligger kvar på nätet/internet som ett minnesmärke. Eller så.
Alltså, bloggen är inte längre aktiv.
Och, eftersom frågan har dykt upp: ja, vi har skrivit under pseudonym. Hela bunten.
3 kommentarer:
ja det är ju det enda stället som har öppet liksom
ajajaj...det var nästan så det gjorde lite ont att se/läsa det här. blev lite för nära den tragiska sanningen man kallar liv. eller Liv.
.perpotator: skönt ändå att slippa köa, när man är den sista kvar
in cell: dubbeltydigt
Skicka en kommentar