Varning på stan!

Jag har fått en del respons från oroliga läsare/väninnor angående den här grejen med dating/dejting på nätet. Det är inte så att jag är desperat, och det är inte heller den biologiska väckarklockan som ringer. Jag är bara lite trött på krogragg. Att prata försöka allvar med snubbar på fyllan för att pejla om det är värt att ta deras nummer. På sistone har det känts mer som ”jobb” än fest. Det skulle vara så skönt att bara kunna gå ut och dansa, svira och leva rövare.

Men tack för omtanken, hörni. Och, nej, jag lämnar inte ut min riktiga mail/mejl eller mitt telefonnummer. Och, ja, jag är försiktig. Ja, jag vet att det finns mycket ”skit” på nätet.

Jag är inte dum i huvudet.