onsdag, september 24

Saker man skäms för (minne)

Som barn lekte vi ofta i nere vid sjön. En höstdag såg vi en råtta nere i vattenbrynet. Alla våra förträngda jaktinstinkter kom upp till ytan. I flock jagade vi den genom snåren och lyckades tillsammans driva ned den mot vattnet. Förgäves försökte den gömma sig under löven på marken. Som sista utväg kastade den sig i vattnet.

Den simmade dåligt och var ett tacksamt mål att bombardera med stenar. När den väl var död och vi fiskade in den mot land såg vi att det var en ekorre. Och såna ska man ju inte döda. De är ju gulliga.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gillar den här bloggen mycket. Själv råkade jag kasta en stor sten på en and när jag var tio år. Jag mår dåligt än.

Petter sa...

Ja, en del saker fastnar.