Bettleri undanbedes

Till en början kändes det både kul och exotiskt med dragspelstoner. Sådär som att det var lite semester mitt i vardagen. Ni vet, som när man är inne i stan på sommaren och det känns som Spanien/Italien; det är lite för varmt och luktar sopor och diesel. Och det kan ju vara härligt, ett tag.

Så är det med detta dragspel. Det var kul till en början, som sagt. Men jävlar vad jag har tröttnat nu! Musikanten/zigenaren med klaveret, ni vet han som står utanför ica, har spelat samma låt i en vecka. Allvar, det är samma låt. En evigt pågående melodislinga som upprepas utan början eller slut. Och man ba: lägg av nu! Och han ba: lägg en slant.