Elallergi och psykos

OK. Det var kanske inte mitt finest moment såhär när jag tänker tillbaka.

Kristalltanten bredvid mig på tunnelbanan fick värsta psykbrytet och började gasta om att jag skickade elblixtar och stötar på henne med mobilen. Först ignorerade jag henne, vände mig bort och pratade vidare. Men hon bara fortsätter att gasta om mikrovågor och elattacker och när jag ställer mig upp för att kunna prata vidare börjar hon förfölja mig genom vagnen.

Min spontana reaktion var att bara gå av vid nästa station. Men på något sätt verkar hennes psykbryt ha smittat av sig på mig. Så istället för att låta henne vinna tar jag fajten och hotar henne med mobilen. Det slutar med att jag gnider telefonen mot henne tills hon springer av. Tjutande. Alltså ärligt, hon lät sådär som vampyrer brukar göra när de träffas av vigvatten eller solstrålar. Och jag ba: vik hädan onda ande!

Detta inträffade i en mer eller mindre fullsatt tunnelbanevagn och jag var spik nykter, på väg hem från jobbet. Som sagt, not my finest moment.

Semesterdags? Jajamensan!