Det här med pinsamheter kan man ju lösa på olika sätt. En vårdag gick Andreas med röda håret hem utan byxor. På något sätt hade han glömt att byta om fullt ut efter jumpan och gick från skolan i skjorta och kalsonger.
Halvvägs hem blev han stoppad av oss, grabbarna från sjätte klass. Han gick i trean, eller så.
Vi: Hörru! Du har ju inga brallor!Det var först då han lyfte på skjortan och insåg att han faktiskt inte hade några brallor. Men istället för att rodna och springa hela vägen hem med byxorna kvar i sin för stora ryggsäck, packade han helt enkelt upp och klädde på sig. Dessutom tackade han oss. Schysst att ni sa till. Det hade blivit ett jäkla liv på farsan om jag kommit hem i bara filsingarna.
Han: Jo, det är shorts.
Vi: Men du har ju inga brallor.
Han: Jo, det har jag ju.
Vi: Meh! Kolla då!
Det skulle under årens lopp visa sig att han fick stryk hemma för mindre förseelser än så. Ordentligt med stryk. Och trots att det skedde mer eller mindre öppet fick misshandeln fortgå, ända tills hans farsa söp ihjäl sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar