Lönehelg

Olika saker jag hann göra på lunchen (lista):

• Se kjol
• Prova kjol
• Köpa kjol
• Ångra mig
• Lämna tillbaka kjol
• Köpa annan kjol utan att prova

Söker jag glömde att göra på lunchen (lista):

• Köpa strumpbyxor
• Äta

Men hörni, allt går att lösa. Idag smiter jag tidigare. Kalla det ”flex”, eller kalla det "vad ni vill".

A i uppförande

När jag fyllde arton fick jag två presenter av mamma. Det här hände för länge, länge sen, men är inte mindre sant för det.

1. En etikettbok med orden: Nu får du själv stå för hur du uppför dig. Livet kommer förmodligen att bli lättare om du håller dig till grundreglerna.
2. Bruna kuvert och gireringskort till personkontot. Mamma ba: Du kan läsa dig till hur du betalar räkningar med det här. Allt står i broschyren.

Man ba: Tack. *vuxen och livrädd*

À propos mat

Helt ok refräng:

I'm from the ghetto, homey
I was raised on bread and baloney

Nom-nom *nom-nom*

Om man har väntat på löning? Någe va! Idag blir det en god lunch och ikväll blir det en god middag. Man ska unna sig och man ska gotta sig. Livet är för kort för att äta tråkig ost. Rolig ost ska det vara!

Uppdatering: Jag ber om ursäkt för formuleringen: "Rolig ost ska det vara!" Herregud, vem är jag? *sorry*

Nu kör vi!

Jo, vi hade ju en smula problem med tekniken igår. Nu verkar det som att allt har löst sig och blivit helt igen. Och ni ba: Äntligen! Och vi ba: *instämmer*

Vad som hade hänt? Inte en susning. Allt bara vägrade fungera.

Men funka då!

Det verkar vara lite knas på bloggen idag. Alltså, vi har www och hela den biten. Men det går liksom inte att skriva inlägg, bara rubrik. Inte så att vi har något speciellt att skriva om. Bara det vanliga. Ni vet, nonsens och dylikt.

Så det här är ett test från mobilen. *testar*

Det är Ölstastenen på bilden.

Uppdatering: Nu funkar det igen! *utropstecken*

Adieu

Jag hjälpte till med en flytt i helgen och när alla saker var flyttade bjöds det på smörgåstårta. Jag tog fyra bitar. En stor och tre små.

Menhursomhelst. Man kan nog anta att ljudanläggningen var en smula överdimensionerad för den gamla lägenheten och att det har varit lite väl många efterfester där. Och ni ba: Vadårå? Jo, grannarna stod på rad och applåderade när skivor och högtalare bars ut. Närå, inte riktigt. Men jag hörde ett par i trappuppgången som glatt konstaterade att det var ”han med stereon som flyttade”.

Timoteij

Jag vet att det finns en hel del i ”betraktarens öga” och man är ju inte mer än människa. Om man säger.

Man har ju tänkt en hel del på hon i mellon. Ni vet, hon med flöjten. Dårå. Alltså, var det en metafor? Spelade hon på riktigt? Eller vadå? Jag ba: Kom, kom, kom? Och hon ba: Som, som sommaren! Så jag ba: Okidoki.

Hehe. *hehe*

Sund kropp och själ

Kära dagbok, i morse tog jag på mig överdragsbyxor och extra tumvantar eftersom jag promenerade till jobbet. Det är liksom ingen idé att stå på perrongen och sura över en inställd tunnelbana. Det gäller bara att omfamna livet som det är och ”carpe diem”.

Vintern är bra fantastisk bara man klär sig rätt! Man får en sån härlig känsla i kroppen av att röra på sig i den friska och kalla luften. Och visst är det härligt när andedräkten ryker och kinderna blir alldeles rosiga?

Närå. Ba skoja.

Vara utomhus i onödan? Skulle inte tro det va! *köldskador*

La vida loca

Jag hade varit och handlat en trea gräddfil till helgens tacomys. Ni vet, man glömmer sig och det man inte har i hövve får man ha i bena.

Vid övergångsstället i backen höll jag på att bli överkörd. Alltså på riktigt. Det var inte så att bilisten gasade på och körde rally eller så. Han höll jämn, hyfsat låg fart och våra blickar möttes innan jag tog steget ut i gatan. Men han stannade verkligen inte. Jag ska inte ta fram min inre drama queen och säga att det var risk för mitt liv eller så. Men jag fick kasta mig åt sidan för att inte bli nedmejad.

Det brann till i mig och jag sulade gräddfilen mot bilen. Så där som när Crocodile Dundee kastade en konservburk mot väskryckaren. Vardagshjälte etc etc. Tetran höll. Man hade ju hoppats på att det skulle bli en explosion av klet, men livet är som bekant fyllt till bredden av besvikelser.

Han tvärnitade och hoppade ur bilen och skrek på mig: Vad i helvete håller du på med?! Och jag skrek på honom. Typ: Behöver du glasögon eller körkort?! Det är ett övergångsställe här! Och han ba: Du fattar väl att jag inte kan bromsa i det här väglaget?!

*ridå*

Publiken applåderar.

Da capo: Du fattar väl att jag inte kan bromsa i det här väglaget?!

Jo, slutet gott och allting gott. Gräddfilen gick att använda/äta.

Benämning

Hon bodde i västerort och hade fönsterbrädorna fulla av krukväxter och blommor. Men jag kan för mitt liv inte dra mig till minnes vad hon hette. Egentligen kan ju det kvitta lika. Namn är bara en sorts ord. Det är genom sina handlingar som personen/karaktären definieras. Dårå.

Och hon utförde en hel del handlingar. Om man säger.

Kontrollbehov

Jag tänker gärna tillbaka på min uppväxt. Det är helt normalt för män i min ålder. Idag delar jag med mig av saker jag var rädd för som barn. Lista:

• fotvårtor, eftersom de kunde sprida sig
• handikapp/cepe, eftersom det kanske kunde smitta 
• eld, eftersom den kunde sprida sig

Jag var dessutom rädd för hundar eftersom de kunde slita sig ur kopplet. Såhär i efterhand ser jag ett mönster.

Läsekretsen

Det finns ett gäng från Japan som inte kan få nog av vår lilla blogg. De verkar ha förälskat sig i det här gamla inlägget. Och det kan man ju förstå; den svenska sommaren är härlig. Men det har uppstått någon form av kulturkrock och ibland känns det lite väl mycket som ”att säga goddag till en yxa”. Inte bara på grund av språkförbistringen.

Men ibland glimmar det till. Som i morse.

Vi samlat våra unga män som söker en mogen kvinna med klagomål.

Man ba: Jaja, ni gör som ni vill. Lycka till!

Traderapepp!

Häromdan la jag högsta budet på en grej som jag verkligen ville ha på Tradera. Det var hyfsat påfrestande för själen. Ni vet, det är två minuter kvar av auktionen och man sitter kallsvettig och maniskt trycker F5 tills det är bekräftat att man har "vunnit".

Alltså, jag dansade runt i lyan rusig av triumfen. Tänk Tom Cruise i den gamla godingen Föräldrafritt. Och Optimus Prime ba: Va?

Jag blev så upphetsad att jag drabbades av något slags emotionellt överslag och somnade i soffan fem minuter senare. Klockan var typ sju på kvällen. Efter tjugo minuter eller så vaknade jag med en känsla av att livet saknade mening.

Igår kom fyndet med posten. Och det är mitt, bara mitt. Men man kan väl visa en bild av det. Det är ett träsnitt av Torsten Renqvist. Och ni ba: Ooo! *avis* 

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde träsnittet.
 

À propos ord och makt

Asså, man vill ju bara krama honom! Och kanske nypa honom lite i kinderna!

Ni ba: Vem då?

Ja, just det ja. Här är länken.