Anteckningar/stödord angående gårdagens date/tête-à-tête:
KällarlokalTack. Men nej tack. Det är inte värt det. *svara inte*
Tjechov
Gestaltande dans
Han var söt och allt det där, och ville gärna träffas igen. Jättegärna, sa han. Det tog en vecka innan han ringde och föreslog en ”uppföljning”. En vecka, eller åtminstone sex dagar. Han verkar ju kunna uppföra sig och spela spelet. Verkar skötsam och allt det där. Så jag och tackade ja till en date ikväll. Eller tête-à-tête, som han uttryckte det. *gulligt*
När man har provat på en hel del kvinnor märker man ju att det handlar om samma grundkoncept. Ni vet, tuttar, klackskor, läppstift, rumpa, mus etc. Hela paketet, om man säger.
Och när man har jobbat runt lite och provat på några olika hudfärger/raser inser man att det är globalt. Hela paketet, alltså. Samma lika. Det där med att kineser har ”den” på sniskan är bara ett rykte. Tro mig det var inga konstigheter där.
Snacket förstår man ju inte överallt i världen. Men det löser sig ju alltid på något sätt. Dårå.
Det har blivit något av en snackis, det här att finnar och italienare är flinka med kniven. Jag har blivit kallad både ”fördomsfull” och ”rasist”. Tja, kanske det. Men om jag får säga det själv passar nog ”insiktsfull” och ”realist” bättre för att beskriva mig. Jag har varit i kontakt med såväl finnar som sydeuropéer. Dessutom är jag ordentligt påläst, både i äldre och modernare antropologisk litteratur.
Och jag vet ju själv att det inte är hela sanningen, det här med kniven. Det går inte att sammanfatta ett folkslag med ett ord, hur väl valt det än må vara. Finnar hänger sig, förutom kniv, även åt sauna/bastu, har god hand med djur och är dugliga arbetare.
Dessutom bör det förtydligas att det är stiletton/fällkniven italienare är flinka med. Vidare är de djupt religiösa och bekänner sig till den katolska läran. Andra utmärkande drag är deras lättja och fallenhet för synd med påföljande bikt.
Sommarnatt i folkparken med myggen, dansbanan och pluntan. En kasse burkstark och några råsopar. Klart att vi går dit i helgen! Och nästa. Vi är ju folket och det är vår park. Favoriten är klassiska Ölsta Folkpark. Det är ”öl” och det är ”sta”, "folk" och "park". Top of the line. Det betecknande och det betecknade i poetiskt samspel. Vinsta däremot var en besvikelse. Ett industriområde och några parkeringsplatser. Man ba: hallå, var är bibben?
Knivsta är lika farligt som det låter och mitt tips är att helt enkelt hålla sig borta därifrån. Bara finnar och italienare trivs där. Två folkslag som är flinka med kniven. Visserligen tillämpar de helt olika tekniker, men flinka det är de.
Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en rolig jycke.
Hörni, det finns tydligen vissa deltagare som försöker sig på en luring och skickar in flera bidrag till Tipstolvan. Den rövarn går inte. Ett bidrag per hushåll är det som gäller. Allt annat leder till diskvalificering.
Annars är det väl bara att önska lycka till och må bästa man/kvinna (individ) vinna!
Idag presenteras den tolfte och sista frågan i vår populära tävling/frågelek Tipstolvan. Svara (med 1, x eller 2) och skicka in din ”rad” till vaktis@apanslillahemsida.se innan månadens slut. OK? Håll i hatten här kommer den (sista frågan alltså):
Livet är en smärta, men när gör det som mest ont?Om du har slarvat med kontinuiteten och behöver påminnas så finns samtliga frågor i högerspalten som en ”liten service” från vår sida.
1. När knoppar brister
x. En liten stund på natten
2. När man minst anar det
Just när den värsta bakfyllevåndan lagt sig och man börjar sträcka på sig, tänka att det var väl inte så farligt, att det var ju bara en lite väl tilltagen fylla. Att herregud, sånt händer väl alla. Ni vet man lägger det bakom sig, siktar framåt.
Men det är ju då det händer. Ofelbart. Just i det ögonblick man sänker garden och försiktigt ler mot världen, ni vet, det är då hela helgen reser sig som en tsunami. Och allt sköljer över en igen med en kraft som inte tidigare gått att föreställa sig. Det är nämligen då man får tillbaka sina skor. På ett sätt man inte kan/vill sätta ord på.
Ner, rullgardin! Ner! Mörklägg och dölj mig från världen.
Lördagens galej slutade lite oväntat med att jag vaknade i fosterställning, utan skor. I trappuppgången. Utanför min egen dörr, med nycklarna i låset. Det är lite oklart varför jag inte gick in. Det är ju så mycket skönare att sova i sin egen säng, jämfört med det kalla stengolvet.
Jag skulle ju ta det lugnt, bara findricka och vara noggrann med ”varannan vatten”. Och fram till tio, eller så, gick allt planenligt. Men ni vet hur det är. På något bibliskt sätt förvandlas vattnet, och utan att man vet hur det gått till står man där med ”varannan vin”.
Men det är inte bakfyllan som är värst. Den går ju över med en näve ipren och tjugofyra timmars sömn. Det värsta är att försiktigt öppna minnesluckorna och se vad som finns däri. Att gå igenom mobilen och skicka ursäkt till samtliga uppringda.
Ledsen för i lördags. Det gick över styr.Det blev SMS till så gott som samtliga i telefonboken. Inklusive chefen och en högst tillfällig kvinnlig bekants brorsa.
Snart gör jag det. Om det inte löser sig på ”naturlig väg”. *desperat* Alltså, man vill ju inte ha vilket dret som helst. Men man vill ju inte heller sova ensam resten av livet. *despe-fucking-rat*
Det finns bara två tillfällen när det är OK att ta av sig vigselringen, koppla på stora charmen, drunkna i någons ögon/barm och ba: jag är singel. Två tillfällen där samhället har upprättat någon slags frizon där det är tillåtet att förneka sin livspartner för en natt eller två.
1. FinlandkryssningAlltså, jag är för det här med förhållanden och allt det där. Tror på kärleken etc etc. Men igår hade jag verkligen velat vara på kryssning. Eller konferens. Verkligen.
2. Konferens
Det var ju ett bra tag sen jag lämnade över mina texter till Björn Ranelid. Ett lite väl bra tag sen. Alltså, jag är ju tacksam för att han tar sig tid och det är ju bra om han gör det ordentligt. Närläser, kommenterar etc. Men nu verkar det som att han har sjappat. Smitit, helt enkelt. Han svarar varken på mail eller telefon. Och man vill ju inte att åka till Skåne och knacka på.
Man snart gör jag det. Han lovade. Och ett löfte håller man.
Vilket knas! Det står ju fel. Isjbörn? Isbjörn heter det. Ibland blir det kul när Tryckfels-Nisse är i farten. Ibland blir det bara konstigt/obegripligt.
Menhursomhelst. Kommer ni ihåg den här gamla godingen från ”de nedre regionerna”? Urin-vånarna var anal-fabeter.
