Breakup

Asså, solen jag gillar dig. Du har gett mig så mycket lycka. Jag har aldrig upplevt kärleken på det sättet med någon annan. Det var du och jag. Bara du och jag.

Men du har inte varit schysst. Det var skönt till en början. Du smekte mig varsamt, kysste mina kinder. Men utan att jag märkte det, tog vårt förhållande en destruktiv vändning. Kärleken försvann. Respekten försvann. Du sårade mig, brände mig.

Vi tar en paus från varandra. Vi funkar inte ihop, du och jag solen. Det är inte ditt fel. Det är inte mitt fel. Det är vi som inte funkar tillsammans.

Vi kanske ses nån gång på stan, på de där ställena som var våra. Kanske vänder jag mig bort från dig, kanske möter jag din blick. Kanske ler jag mot dig. Kanske kan vi hitta tillbaka till det som var du och jag, till allt det som var vårt.

Jag vill så gärna ha dig i mitt liv. Men inte på det här sättet.

Ajöken

Nu svidar undertecknad om och tar påskledigt med en fjäder i hatten. Dårå. Och om allt fortlöper planenligt så ska det nog bli en hel del sköna aktiviteter de närmaste dagarna. Man hoppas på lite gotte i ägget, lammkött och fågeldansen. Med mera, med mera. Bl.a. heta rytmer. Om man säger.

Nänä. Inga detaljer! Man är ju ”något av en gentleman”.

Hehe. *hehe*

Det bara försvann!

Vet ni vad?! Igår inledde jag dagen med att skriva ett inlägg med rubriken "Hej, alla tjejer på stan!", men det försvann. Alltså, vad är det som händer? Är det spöken/trolleri? Eller vadå?

Men nu gör vi ett försök till. Alltså, rubriken är "Hej, alla tjejer på stan!", om det var nån som undrade. Här börjar själva inlägget:

Solen har tittat fram och våren är på väg med krokus och påsklilja, samt andra lökar. Men det är fortfarande alldeles för kallt för att ränna runt på nätterna i tunna skor och bara ben.

Jaja. Ni gör som ni vill.

Jo, förresten. Visst påminner det här inlägget om en sång?

Dessutom: Stövlar med öppen tå? Man ba: Va? *frågetecken*

Livet etc

Det är fredag och man går hem tidigt. Man köper med sig lite hämtmat. Man äter i soffan. Det är vår. Man drar ned persiennerna. Man somnar i soffan.

Man vaknar i sängen sexton timmar senare och ba: Vad hände?

Och ni ba: Jaha. Alltså, annars var det väl inget särskilt eller så. I guess. Jo, förresten. Vårsolen ”tar”. Ni vet, känslan av att huden stramar. Den känslan.

Lägesrapport i april

Man ska väl skriva nåt slags pepp om fredagskänslan, vårsol och aktiviteten after work. Men man vill ju bara hem och låta sömnen komma som en befriare.

Inte så att man har misskött hälsan, slarvat med dygnsvilan eller kosten. Eller så. Man är bara så förtvivlat trött.

Och med ”man” menar man jag.

Intresse

Tystnaden som kan uppstå. Jag var ute med grabbgänget och sa att jag inte hade trosor på mig. Alltså, jag hade trosor på mig. Men, ni vet. Den tystnaden.

Cleaning lady

Sådär. Nu verkar gator och trottoarer vara sopade. Dags att ha vettiga skor igen, med andra ord. Tack för det, gatukontoret! Alltså, verkligen. Tack!

Det skulle ha varit kul med en bild på Lady Di (prinsessan Diana) till det här inlägget. Hon var ju snygg, samt lady. Och så såg hon alltid ut att vara så ren. 

Men, tyvärr. Vi har inte "rätt till" några såna bilder. Så det får bli nåt annat. Till exempel två runda grejer med röda skodon. Är det potatisar, eller vadå? *whatever*

Långt inlägg

Ja, hej allihopa! Jag gick på stan för att köpa ny mobil. Min gamla kändes just lite gammal och hade börjat glappa i nån kontakt eller vad det nu finns för olika saker som kan glappa innanför skalet, bland kretskort, elektroner och reläer.

Menhursomhelst. Jag hade väl mer eller mindre bestämt mig för en iPod-telefon. En ”lur” för en man i min ställning.

Men sen i butiken när jag stod och fingrade på den och ba: Ojojoj, nu blir det trångt i fickan. Och säljaren ba: Du kan inte ha den i fickan. Och jag ba: Jo, den ska nog gå att få ner. Och han ba: Då kommer den att gå sönder. Och jag ba: Fickan? Och han ba: Telefonen. Den är trasig inom en månad om du har den i fickan, jag lovar. Du måste ha den i ett fodral.

Och så står man där och letar med blicken efter dolda kameran. Utan att hitta den. Så jag ba: Kan man inte ha telefonen i fickan? Och säljaren ba: Nej. Då går den sönder.


Så farfar kom hem med en vanlig lur/mobil. En sån som man kan ha i fickan.

Förtydligande: Jag har inte barnbarn, men jag har en mobiltelefon utan finesser och funktioner. Därför kallar jag mig själv för farfar. Det var menat som en kul grej, en poäng.

Blåst

Hon hette Inger och hade härligt hår med uppsatt frisyr och ordentlig/prydlig stil. Alltså, i början av kvällen. Dårå. Innan hon blev fångad av en stormvind (metafor). Sen såg hon ut som ”hej kom och hjälp mig” i barret. Och det tog sin lilla tid framför spegeln att fixa till det med hjälp av borste, samt diverse produkter och klämmor.

I övrigt kan väl nämnas att det var en ordentlig storm (metafor) som drog fram över landet och i sängkammaren. Om man säger.

Hehe. *hehe*

Aprilväder samt regn och så

Idag fick jag ett sms från ett okänt nummer, från en för mig okänd person som ba: vi skippar glass i solen på lunchen pga ingen sol samt regn Men jag är inte ”den som är den” så jag skickade ut lite positiva vibbar i etern. Kom igen! Vi ses där. Gör mig inte besviken.

En sekund senare fick jag dåligt samvete och ba: Närå. Vi stannar inne idag. Det regnar. 

Sen kom jag att tänka på den person som skulle ha fått smset. Man vill ju inte att nån ska råka illa ut och känna sig utanför så det blev att skicka ett tredje: Jag vet inte vem du är, du har skickat till fel nummer och person. Trevlig helg!

Man är ju trots allt en hyfsat godhjärtad person/individ. Men, alltså, avslutningen. Trevlig helg! Ja vene. Var det lite att ta i? *vet inte* 

Raseriet

Alltså, fatta adrenalinnivån i tvättstugan när man avslutar en ”diskussion med granne” med att ba: Vad är det du inte förstår? Jag har tvättid fram till sju. Din tvättid börjar klockan sju. Är du förståndshandikappad eller bara dum i huvudet?! Gå härifrån! *puls 180*

Historiens vingslag

Vi kollar på the Tudors, teveserien. Fast på dvd. Och jag försöker vara lite galant och kallar Optimus Prime för ”my queen”. Men det går givetvis åt skogen. Hon kräver att bli kallad för King Henry. Mig kallar hon Lady Anne Boleyn.

Alltså, vi har inte sett alla avsnitt än och jag är inte helt hundra på engelsk historia och så. Men var det så att de levde lyckliga i alla sina dar, Henry och Anne? Det var inte så, va?

Hypertext

Tjena alla monsterdiggare! Och hej alla ni andra. Nu har jag letat efter "kul saker" i cyberrymden ett tag, och hittat följande guldgruva: Monsterbrains (det är en hyperlänk som man kan klicka på).


Sånt tycker jag är kul. Men hörni, ni behöver inte vara rädda. Allt är tecknat och bara s.k. fantasier.

Förtydligande: Jag klär inte ut mig till live/lajv på fritiden. Om det var någon som trodde det. Jag är en vanlig person och en fullt fungerande samhällsindivid.

Påminnelse

Även bakfyllan är en fylla.

Nu är det april

Hur det har gått med pelargonerna? Jo, tackar som frågar. De slår skott och verkar trivas med livet i söderläge.

Sticklingarna har fina rötter och är redo för kruka.

Obs! Detta är inte "ett s.k. aprilskämt".