Man behöver inte vara perfekt

Nej, jag sa inte fel. Jag menade myntoman. Alltså, en person som älskar pengar. Småpengar.

À propos dusch och bastu

Alla livets åldrar har sina fördelar. Och nackdelar. Dårå. Förr om åren fick man ju följa med ”in på damernas” när man var på badhuset. Man ba: Tjena-tjena! Men man var ju inte riktigt redo att uppskatta härligheten fullt ut.

Men vilka minnesbilder! Om man säger.

Hehe. *hehe*

Fresh Prince

Om man är fräsch? Eller vadå? Jorå, någe va! Åtminstone känner man sig fräsch.

Optimus Prime har köpt en ny duschtvål. Den luktar badhus. På ett bra sätt. Man får liksom känslan av att ha simmat några längder och suttit i bastun. Helt utan ansträngning/effort.

Uppdatering: vid närmare "okulär besiktning" visade det sig att duschtvålen är en handtvål, men lukten är densamma

Måndag

Som god samhällsmedborgare tar man med sig två kassar när man rusar iväg på morgonen med välkammat hår och nyklippta naglar. Hel och ren. Etc etc. You know the drill. Alltså, fatta att det finns folk som säger så på fullaste allvar. De ba: You know the drill. Och man ba: ...

Menhursomhelst. Man går till jobbet. För att förtjäna sitt levebröd och kunna betala sin skatt. Man är lite sen, men bär med sig matlådan i en systemetkasse och soporna i en icakasse. Och ni ba: Oh, no! You didn’t. Och jag ba: Nä, jag slängde inte fel kasse och fick med mig soporna till jobbet. Och ni ba: *pustar ut* 

Eller, jo. Jag slängde fel kasse (matlådan). Och rätt kasse (soporna). Ett fel och ett rätt hittills. Så det borde betyda att man ligger ”på neutral”.

På plussidan får man väl räkna att man fick med sig paraplyet, I guess.

Men ändå. Ni vet känslan av besvikelse och så? Den känslan.

Patriarkala strukturer som luktar illa

Vad är det med snubbar och deras avslappande inställning till toalettbesök och avföring? Man möts i dörren. Och med dörren menar jag toalettdörren.

Han på väg ut efter ”att ha gjort det stora” och jag på väg in för ”att pudra näsan”. Men istället för att vika ned blicken av skam, visslar han och har kulturdelen under armen. Med ett halvlöst korsord. Så jag ba: Här luktar det inte ros direkt. Och han ba: Jorå. Köttros. Alltså, helt utan betänketid. Som att det var ett helt självklart svar.

Jag ba: *urk* 

Alltså, var är skammen? Du har bajsat, så skämmes!

Livets gång

Man blir äldre och inser att det inte ska behöva ta mer än två minuter att stryka en skjorta. Och ni ba: Men då blir det inte perfekt! Nej, visserligen inte. Men det är bara en skjorta och det ska inte behöva ta mer än två minuter att stryka en skjorta.

Jaja. Ni kommer också att åldras. Och inse att livet inte blev mer än det här.

Lillfredag

Jävlar, vilken spritfylla det blev igår. Alltså, verkligen. Spritfylla, McNulty-style. Idag ba: Jag ska aldrig mer dricka.

Vi såg en film, Optimus Prime och jag. Det dracks en hel del i den där filmen, och det dracks uteslutande ren starksprit. Så vi blev lite nyfikna på hur mycket gemene man kan dricka. Och det är klart att man korkar upp och testar, när man är nyfiken.

Nyfikenheten är inte stillad. Jag minns faktiskt inte hur mycket gemene man kan dricka. Men igår ba: Raj-raj.

Ja, det där blev väl ett lagom oinspirerat inlägg här på bloggen. Men vi kan dra lärdom av det. Spriten fördärvar. Hade jag inte ”varit ur form”, så skulle jag säkerligen ha skrivit bättre. *visdom*

Nu är det lunch. Jag har gjort cirka ingenting hittills idag.

À propos skidåkning

Vet ni vad Sveriges sämsta skidåkerska heter? Det är en gåta.

Svar: Inger Glid.

Hehe. *hehe*

Bra glid

Man vill ju inte skryta och så. Men undertecknad är hyfsat ”kompatibel” med damerna/donnorna och det brukar funka fint. Ni vet, som Ingemark Stenmark. Det är bara att åka. Dårå.

Hehe. *hehe*

Alltså, inte så att man har ett ”modus operandi” som är hugget i sten. Man kör lite ”ad lib” och ba: Tjena-tjena. Fixar och trixar tills hela bollen är över linjen och glaset känns helfullt. Om man säger.

Rubrik

En grej som bara funkar på film är det här med att ha en tandpetare i mungipan. Ni vet vad jag menar. I verkliga livet vill man bara skrika när man ser det. Alltså, vad är det för självbild som finns i huvudet/medvetandet på de där individerna? De ba: Jag har en pinne i munnen. Eller vadå?

Det är ju illa nog när det är kidz som inte vet bättre. Men nu var det chefen som satt i möte. Med en tandpetare. I mungipan.

Jag har inte en susning om vad som sades på det där mötet. Alla tankar kretsade kring den där lilla trästickan. Och chefens självbild.

FYI (for your information)

Ledig fredag och långhelg! Nu kan jag dö lycklig. Eller, nej. På söndag kan jag dö lycklig. Eller tidigt på måndag morgon. Måste ha långhelg först.

Nämnde jag att det är ledig fredag och långhelg?

Höstlov, eller vadå?

Kontoret har surrat som en bikupa hela morgonen (liknelse). Det har varit en hel del spekulationer kring morgondagens eventuella ledighet. Ni vet, ”en snackis”. Alla hoppas, men ingen vet säkert. *hoppas*

Först nu är chefen på plats och kan fälla sin dom.

Uppdatering: Jippi!

Förtydligande: ledig fredag

À propos fula gubben

I min barndoms grannskap bodde en gubbe som ansågs som galen. Han var harmlös, skötte sitt och så. Pratade för sig själv och lyssnade på bilmotorer. En dag när vi gick förbi hade han rakat sin hund och satt med den ute på trappen. Hunden var verkligen rakad. Helt hårlös. Gubben ba: Skär som en griskulting.

Och här kommer grejen. Gubben hade bara på sig skjorta. Alltså, bara skjorta. *förtydligar* Inga byxor. Man skulle kunna formulera det som så ”att han var välhängd”.

Jo, det händer fortfarande att jag tänker på det där. No homo. Var det hunden eller penis han refererade till som griskulting?

Jaja. Livets gåtor och barndomens mysterier. Etc etc.

À propos Halloween

Ni vet hur det kan vara på helgerna. Man är på väg in i duschen när det ringer på dörren. Och man "öppnar i kalsingarna”. Och där står tre utklädda barn och ba: Bus eller godis! Fast man hör att det liksom fastnar i halsen på dem. Och man förstår att man borde ha skylt sig lite. Så man vill rädda situationen med riktigt mycket godis. Ni vet hur det kan vara.

Men när man hämtat påsen med plockgodis är det tomt utanför dörren. Allt som hörs är ljudet av små sneakers som springer från den fula gubben.

Och man vill liksom bara springa efter och säga att det inte är nån fara, att man är snäll och ska bjuda på godis. Men man behärskar sig.

Man skamduschar istället.

Hej alla barn på stan!

Om ni ska köra den här grejen med bus eller godis, så måste ni bjuda till. Det räcker inte med att gå runt och ringa på dörrar och tigga. Ni måste klä ut er och göra ett spektakel. Det handlar om att ge och ta. Ett slags utbyte av tjänster och varor. *4real*

Det kom förbi några ”barn i luvtröja” igår och ville ha nåt av tant Lena. Jag sa att de kunde få min pantkasse om de tog med sig soppåsen samtidigt. Men det dög inte för dem.

Alltså, fatta lättjan hos barnen som bara går runt i trapphusen och förväntar sig lite gotte. Herregud! Vart är världen på väg?