Fest i helgen? Tio handfasta tips!

Hörrni! Snart är vintern här. Dags för fest. Ni vet en sån där varm hemmafest som alla bara älskar. Man har ju haft en del såna och vad som går hem, om man säger.

1. Svida upp dig. Låt brallan vara tajt på rätt ställen.
2. Planera kvällens musik Börja rockigt och spara myset till sent.
3. Laga till lite god plockmat. ”Buffé brukar vara poppis!" Blanda en bål. Recept: Likör och sprit. Snåla inte på isen!
4. Ring in lite skönt sällskap ”Välkommen!” ”Kul att du kunde komma” ”Det var inte igår”
5. Ät! ”Varsågoda! Hugg in.” ”Jättegott” ”Verkligen”
6. Drick! ”Den visste var den satt” ”Och så en i andra benet”
7. Dansa! Dansa! Dansa!
8. Hitta en skön och sexig partner för kvällen
9. Dansa mer. Tryckare/styrdans rekommenderas. Skäms inte för dina drifter!
10. Gör något skönt och somna tillsammans.
11. Kom ihåg att imorgon är en annan dag.

Om ni hellre vill ha det lite mer säsongbetonat är det bara att kalla kalaset för adventsfest och byta ut punkt 3 mot "Baka några plåtar lussebullar och fyll på med pepparkakor. Värm på en gryta glögg. Snåla inte på russin och mandel!” En given succé, dårå.

Flyttfågelns sång

Jag sjunger om Afrikas land, dit jag flyr om vintern. Där jag lejon sett på savannen. Zebra och gnu. Och geparden i trädet. Där jag suttit i solen och burits vaggande fram på elefantens rygg. I vintras, i vintras.

Att förlora och bli en vinnare

Höjdarn hörde av sig. Ni vet min kompis som haft lite väl mycket otur med kvinnsen. Han som inte fått komma till. Ni vet han, oskulden.

Jag gav honom tre bra tips att använda ute i svängen, dårå. Tre bra tips.

1. Klipp en vettig frisyr.
2. Låt skägget växa ut.
3. Kör hårt!

Det visar sig att mina tips funkade över förväntan. Han har blivit av med den, oskulden/svendomen. Grattis!

Första gången kilade det till lite för tidigt och det blev mer än lovligt kladdigt. Både här och där, om man säger. Men i det fortsatta ”arbetet” har allt funkat som det ska.

Ovan regnbågen

Det är nu ett tag sedan jag lämnade över mina texter till landets största kulturpersonlighet. Han fick en mapp och lovade att han skulle läsa dem när han fick tid över. Jag var tacksam som en liten hundvalp.

Nu har det emellertid gått några veckor och man undrar ju hur det går, men jag vågar inte fråga. Jag förstår ju att det kan ta sin lilla tid. Det är ju en upptagen person det handlar om. Och jag vill ju gärna bli grundligt läst och bedömd därefter.

Egentligen är jag nog mest orolig för att min mapp ska ha halkat bakom någonting, ett skåp till exempel. Det är lätt hänt! Man minns ju Fame-avsnittet där Doris inlämningsuppgift i litteratur kom bort. Det hela utvecklade sig till en parafras på Trollkarlen från Oz och mrs. Sherwood fick ta rollen som den elaka häxan. Allt löste sig visserligen till slut, det var bara en dröm, och Doris blev godkänd. Men det är ju inget man själv vill vara med om.

Klassiker

Mitt ”Projekt bildning” är i full gång. Just nu är det filmklassiker som gäller. Igår kväll såg jag Breakfast club. Vilken rulle! Molly Ringwald är helt fantastisk. Både i sitt skådespel och utseende. Kvinnor av den kalibern finns inte idag, vågar jag hävda.

Preliminär analys

Av de sökningar som hamnar på denna blogg ville 95% egentligen inte hit utan var ute efter sexbloggen apan visar allt. 90% av alla dessa felsökningar kommer från Skåne. Den färdiga analysen borde visa att genomsnittsbesökaren är kåt men missnöjd, samt blekfet och dumdryg.

Felsökning

Vi har ju hållit på ett tag nu med bloggen, så jag tyckte det var dags att utvärdera det hela lite grann och få lite feedback. Kanske t.o.m. ett och annat glatt tillrop.

Grabbarna på IT-avdelningen har fått analysera alla tillgängliga data och resultatet visade sig vara ganska nedslående. Vi får nämligen sjukt mycket s.k. ”trafik” som egentligen skulle till en helt annan sida. Så mycket för glada tillrop och positive input. 95% av besökarna är rena felsökningar som egentligen var ute efter bloggen apan visar allt, en sexblogg som ägnas åt att visa upp bilder på nakna kändisar. Exempelvis den finska bodybuilderskan Marja Lehtonen. Helt sjukt mycket naket och ständigt uppdaterat!


Det är kanske något att kolla in för vaktis?

Hälsa på busschauffören!

Stig på bussen, gör som vanligt. Du behöver inte vara sprudlande glad. Du behöver inte ens le, men se för guds skull till att hälsa på chauffören när du betalar eller visar ”kortet”. God morgon! God middag! God kväll!

När du hälsar på busschauffören befriar du en individ från att enbart vara sin funktion. Du låter busschauffören vara mer än den där anonyme som osynligt vrider ratten, bromsar och öppnar dörrarna. Du låter busschauffören vara människa.

Det är en liten handling av största vikt. Genom att låta en människa vara människa gör du världen en aning bättre.

Att förlora (på det bra sättet)

Min kompis Höjdarn är charmig och så. Ser helt OK ut för sin ålder. Inte nu för att jag är sån, jag menar bara att det inte är något större fel på hans yttre. Allt sitter där det ska. Men han har haft det lite si och så i kontakten med det andra könet, dårå. För att tala klarspråk: han är oskuld. Och han är ju inte direkt purung. I ärlighetens namn ska det väl nämnas att det har varit sjukt mycket otur inblandat.

Hur som helst, sist vi var ute och slirade tillsammans gav jag honom ett och annat tips som borde förbättra hans chanser/möjligheter.

1. Klipp dig lite kortare, du ser ut som en tjej.
2. Låt skägget växa ut.
3. Kör hårt!

Det borde fixa biffen! Om man säger. Det var ett tag sen vi sågs, Höjdarn och jag. Så man undrar ju hur det har gått.

Monarki

Det var ett tag sen jag ”var ute i svängen”, av en och annan anledning. Men nu i helgen gick jag ut på lokal med en vacker donna, som ett smycke på min arm. Döm om hennes förvåning när folk på stan knäföll vid mina fötter, kallade sig undersåtar och ödmjukt bad att få kyssa min hand.

Det hänger givetvis ihop med att jag under några galna sommarveckor i mitten av åttiotalet gavs namnet ”Kungen av Kungsan”. Detta då jag gick klädd i kragstövlar, hermelinbrämad sammetsmantel och guldkrona. De givna accessoarerna var riksäpple och spira.

Trevlig helg?

Vaktis knöt halsduken och lämnade kontoret alldeles nyss. Stämplade ut kl 14:24. Tog helg som han säger. Och det är inget underligt i det. Inget utöver det vanliga. Han brukar alltid gå tidigt på fredagar (mycket att stå i). Det underliga var vad han sa.

”Nä hörru, nu är det jag som går hem och tar mor i fulan. Trevlig helg, gullet.”

Det var så han sa. Jag vill inte tänka för mycket på vem han kallar mor och vad han kallar fulan. Men ändå kommer bilderna i huvudet...

Samma lika

Chefen tog långlunch med representationskortet. Själv tar jag helg. Här och nu.

Bröst man minns

På den där cykelsemestern för en herrans massa år sen fick jag till det med en sjuhelvetes madam. Det var skönt och så, det brukar ju vara det. Och jag tror att vi båda var nöjda med "samspelet", men sen efteråt sa hon något lite konstigt. Jag är ju van vid det mesta och har varit med om en hel del grejer i en hel del situationer, om man säger. Men är det inte lite konstigt att hon sa att hennes byst vägde femtio kilo? Bara så där. Apropå ingenting. Jag hade inte ens frågat. De var visserligen stora, men jag frågade inte. Och tjugofem kilo per tutte? Kan det verkligen ha stämt?

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställd cykelsemester.

Papa was a rodeo

Jag ska inte sticka under stol med att jag har levt ett sjuhelvetes liv och varit med om mer än de flesta. Under ett galet år i Texas red jag tjur på rodeo. Jag var väl aldrig någon stjärna, om sanningen ska fram. Hankade mig fram från stad till stad, ägde egentligen aldrig mer än mina kläder och några dollar i fickan. Men vilket liv det var! Mon dieu, vilken frihet. Och ingen har väl uttryckt det bättre än Chris LeDoux.

They took my saddle in Houston, broke my leg in Santa Fe
I lost me a wife and a girlfriend somewhere along the way
But I’ll be looking for eight
When they pull that gate
And I hope that judge ain’t blind
Amarillo by morning, Amarillo on my mind

Tidsuppfattning

Vad bra den har stått sig sen i julas, tänkte jag imorse när jag passerade granen på torget. Verkligen. Den har verkligen stått sig bra sen i julas.

Ridå. Dags för semester?

Han lyfte tyngder, det rensade tankarna, höll demonerna på avstånd. Han lyfte riktigt tungt, så tungt att han en dag inte orkade längre och tappade skivstången, som krossade bröstkorgen.

Hormoner

Ja, hur var det med Steroid-Boy egentligen? Under alla sina aktiva år hävdade han tvärsäkert att han var fullproppad med preparat och gjorde sitt bästa för att visa det genom att både knapra och injicera i direktsändning. Det blev ett jäkla liv, som en del kanske minns. Men han åkte aldrig dit. Det fanns helt enkelt inga spår i de prov som togs. Och då är det ju som det är.

Men jävlar vad stor han var! Och stark!

Om svar anhålles

I ett mycket formellt mejl av affärskaraktär till landets största kulturpersonlighet lyckades jag plantera något som skulle, av en känslig läsare, kunna tolkas som en bön om snabbt svar. Angående det här med bedömningen av mina texter alltså.

Men som sagt, det var ett till synes formellt mejl som handlade om helt andra saker. Affärer, kontrakt etc.

Döden på nätet

Idag dog Facebook. Jag fick en friend request från farsan. Efter en längre tids tvekan klickade jag på confirm. Och en sekund senare valde jag deactivate account. Det är nu en död sida för mig. Och snart för alla andra.

Man tycker ju att internet är såpass stort att man, åtminstone där, borde kunna slippa sin familj. Nu gäller det bara att de inte får nys om den här bloggen.

Väntans tider

Jag har börjat bita på naglarna igen, i väntan på att han ska höra av sig. Han, landets största kulturpersonlighet. Det här att lämna en mapp med egna texter till honom har gjort mina nätter sömnlösa. Vad ska han tycka? Är jag den där oupptäckta talangen? Min generations Strindberg? Är jag allt det som det litterära Sverige har suktat efter i så många år? Eller är jag ett magplask? Bara han inte använder ordet pekoral ...

Mon dieu! Denna väntan! Den tar kål på mig.

Ulla

När bakfyllan sätter in och gör en sådär känslig och svag brukar jag ta hjälp av de tre ”Ullorna”.

1. Svulla
2. Gulla/Pulla(finger)
3. Knulla

Det kanske inte är helt medicinsk korrekt, om man säger. Men enligt undertecknad fungerar det helt OK och så brukar det kännas bättre. Om inte annat så somnar man skönt.

Tvådagars bakfylla

Jag var ute med tjejerna i helgen. Och det gick vilt till vill jag lova. Vi började med ost och vin innan det var dags för dans på lokal. Som vanligt var det tävlingen dansar bäst som dansar flest som gällde. Alltså, flest danspartners på en kväll vinner. Och kvällens nyckelord blev ”hämningslös”.

Natten var fortfarande ung när stället stängde så det blev stortaxi hem igen, för att bibba vidare, nu med en och annan karl i släptåg. Vinet tog slut för tidigt och kvällen kunde ha gjort detsamma om inte grannen ringt på för att klaga lite på musiken. Istället för att kasta in handduken bjöd vi in honom också. Han och hans whiskysamling.

Det känns fortfarande i huvudet. Man är ju inte tjugotvå längre.

Mayday!

Vad kan man svänga ihop för smarrigt av det här? Vaniljlikör, en slatt gin, glögg och Malibou. Några drinktips?

Bibbarna är dessvärre slut. "Påsarna" kommer dock att återanvändas som (uppblåsbara) strandkuddar. *skratt*

Kvinnors kvalité

Det snackas ju mycket och så om det här med kvinnor, dårå. En del säger att kvinnor inte är mycket att prata med, att de bara är granna att se på. Osv. Ingenting kunde vara mer fel. Det finns en hel del av dem som går att prata/samtala med. Och alla är faktiskt inte granna att se på. De flesta är det. Men inte alla. En del är korta och en del är lite längre. Några har långt hår, en del har en annan sorts frisyr. Som jag ser det finns det lika många olika sorters kvinnor som det finns kvinnor, om man säger. De flesta luktar gott, i mitt tycke.

Men det är ju inte det som är grejen med kvinnan/kvinnor. Om ni förstår.

Könskriget

Det har varit mycket snack om hur det kommer att gå när kriget mellan könen bryter ut, det s.k. könskriget. För mig råder det ingen tvekan om att kvinnorna i slutändan förmodligen kommer att stå som vinnare. Visserligen är de lite fysisk svagare än männen, men i gengäld desto grannare att se på. Dessutom har de rävens list. Och jag tror inte att detta krig kommer att vinnas med råstyrka. Det som kommer att vara avgörande är skönhet och list. Där ligger vi män i lä.

Ska man ge upp redan nu? frågar sig kanske manlig vän av ordning. Nej, givetvis inte. Det gäller att på alla sätt försöka knappa in på kvinnornas försprång. Exempelvis genom att, som man, bry sig lite extra om sitt utseende. Och kanske plugga lite extra. Det kan vara på Komvux eller kvällskurs. Det viktiga är att man börjar redan nu.

M60

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en M60.

Raskriget

I valet av vapen inför det stundande raskriget har jag mer eller mindre bestämt mig för den klassiska automatkarbinen M16. Om det inte är alltför krävande att införskaffa vill jag gärna komplettera med en påmonterad M203 40 millimeters granatkastare för de där speciella striderna.

Det var frestande att välja en kulspruta av modell M60. Vilken eldkraft! Men egentligen är det inte ett realistiskt alternativ med en vikt på över tio kilo. Och det utan ammunition. Som jag ser det kommer raskriget att utkämpas av små mobila förband. Rörlighet kommer att vara A och O.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en M16.

Drömtydning

Jag provade på att fotografera mina drömmar med hjälp av utvecklingsteamet från teknikavdelningen. Jag trodde att det skulle ge en del intressant insikter. Kanske visa lite vem jag är och så vidare. Ni vet, hitta det där som man inte riktigt når fram till i terapi/hypnos. Kanske lösa en och annan ”knut”. Tekniken som befinner sig på prototypstadiet är under utveckling och lämnar en hel del övrigt att önska, rent kvalitetsmässigt.

Men herregud! Är det så här det ser ut där inne?

Raskriget

Ett effektivt vapen i det stundande raskriget är propaganda/indoktrinering. Det verkar på lång sikt och kräver en hel del tålamod. Förhoppningsvis är det värt ansträngningen. Med rätt metod och arbetsinsats kan man nå oanade resultat. Men man måste komma ihåg att det ofta bygger på vanföreställningar och ibland rena lögner. Negrer, till exempel, äter inte sjömän. Inte i verkliga livet. Sjömän däremot kan snaska i sig det mesta. Om det skulle vara så.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde omslaget till boken Oki en Doki bij de Nikkers.

Besök

Det går en ängel runt vårt hus
Utan bok och utan ljus

Han är här för att hämta mor
Igår tog han min bror

I förrgår tog han far
Imorgon är jag ensam kvar

Raskriget

Allt det här snacket om det stundande raskriget gjorde oss lite nervösa, så vi bestämde att det var dags att läsa på lite om olika vapen/stridstekniker. Det visade sig att det inte behöver vara så högteknologiskt, det här att slå ihjäl en fiende. Kul att se vad man kan göra med lite fantasi och en öppen inställning!

I dagsläget är det dock oklart vilken sida jag ska strida på. Vallonsläkt, är det samma som tattare? Eller?

Relationsråd

Hur bör man kyssa en kvinna? Det självklara svaret är: våldsamt. Det råder ingen tvekan om att det är det rätta. Då är det knivigare att svara på varför man bör kyssa en kvinna. Det kan antingen vara för freden eller för segern. Det är två fullgoda alternativ och upp till var och en att avgöra vilket som är det bästa.

Snaska kotte

Jag brukar inte göra sånt här, men det ena ledde till det andra och det var en sjukt het snubbe som verkligen kunde sina grejer. Kysse gött, som Lenita skulle säga.

Egentligen skulle han inte ens fått följa med upp. Men som sagt, han var sjukt het. Och det bara hände, så där som det gör ibland. När det hela var avklarat sa han ”att jag sög kuk som en hel karl”. Det var menat som en komplimang. Men jag vet inte, jag.

Jättekul. Verkligen jättekul.

Jag är på ett tomt kontor på en lördag. Hitlurad av Vaktis. Det är inventering, sa han igår. Har du inte fått information? Alla jobbar hela helgen. Men om vi ligger i blir det klart på lördag eftermiddag. Det har gått ut ett extra pm. Det var så han sa, och så gav han mig det där extra pmet. Jag borde ha fattat misstanke, jag borde ha förstått. Men nu står jag här ensam och funderar på hämnd.

Höst

Det är ju höst nu så jag tänkte köpa en låda rödvin och sätta på ett långkok. Ni vet ett sånt där sjuhelvetes långkok som man bara kan göra på hösten. Jag kommer nog att smita härifrån lite tidigare, det är ju fredag, dårå. Kanske bjuda in någon lämplig donna och se om det kan bli något av det hela, om man säger.

Apropå det här med rödvin. Ibland slår det lite fel, så för säkerhets skull garderar jag med en kasse mörk öl. Och lite portvin. Man vet ju aldrig.

Bonus

Så här på hösten gäller det att hålla sig ovanför ytan. Jag gör det genom att dela ut bonus till mig själv. Till exempel när jag borstar tänderna. Först tandkräm, sen en liten bonusklick. Samma sak med sminket, först det vanliga, sen lite bonus. Det piggar upp. Eller till fikat, först kaffetåren, sen påtåren och efter det en liten bonustår. Because I’m worth it!

Att besegra hösten/vintern

Mitt tips inför de mörka månaderna är, som vanligt, att rulla ihop sig till en boll och sova under köksbordet fram till sommarsolståndet. Och sedan unna sig en ordentlig sovmorgon följd av en tvådagars långfrukost. Går ut gör man inte förrän till valborgsfirandet. Och för allt i världen, glöm inte att ta med portvin/sherry till majbrasan!

Pantomim

Timmar går
Sanden rinner
Dagar blir år
Tiden försvinner
Grånande hår
Döden vinner
Inget består

Vardagsmaskerad

• Klä ut dig till tomte. Gå runt i stugorna, det bjuds på gröt och nubbe. Om du har tur – likör.
• Klä ut dig till fågel. Flyg ut i skogen, trollen bjuder på burkstark.
• Klä ut dig till sailor. Mönstra på ett fartyg. Se var du hamnar!

Nakenbrottning

Robin le Mec var en folkets brottare, gick hem i arbetarklassen, statarlängorna och fattigstugan. Nu känner väl de flesta till att han var född greve och levde ett dubbelliv. Där han ena dagen stod till synes utmärglad i ringen i slitna trikåer och den andra svassade runt iklädd frack på societetsfester. Men hans tredje alter ego är mindre känt: Ollie le Nu. Stilig och välhängd som han var, gjorde han succé i den franska nakenligan.

Ollie le Nu, kom ihåg var ni läste det först!

Jag hälsar mig själv välkommen

Ja, kul att få vara med på bloggen. Tack för förtroendet allihopa. Jag ska göra mitt bästa för att hålla nivån. Kanske höja den, till och med. Förhoppningsvis kommer det nu att skrivas ett och annat inlägg ur en annan synvinkel. Min synvinkel.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Strindberg (författare).

Nya jaktmarker?

Den här praktikanten blev en besvikelse, dårå. Han verkar ju snäll och kompetent och hela den biten. Men man hade ju hoppats på något fräscht av honkön i tajta kläder, om man säger. Som läget ser ut nu, gäller det att vända det hela till sin fördel. Han är ju ung och verkar ”hänga med” i det nya. Förhoppningsvis kan han visa det här med Facebook. Hur man fixar fitta på Facebook, alltså.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde sköna tjejer/kex.

Sommarnattens sång

med en krona av blad
sitter näcken
spelar i bäcken
och lockar till bad

Könsbyte

Det har nu visat sig att praktikanten inte är den vi trodde. Hon heter inte Anne, utan Janne och är av hankön. En kille. Snyggt jobbat av chefen att klara att rasera könsbarriärerna, helt utan intention som vanligt. Vaktis, som hade klätt upp sig lite grann, går omkring och surar för att det är för lite kjoltyg på arbetsplatsen. Det är väl mer eller mindre en rättighet, påstår han.

Chimär

Imorgon smäller det. Symaskinen går varm, färgen är på väg att ta slut och det finns ingen mer papier-maché att uppbringa. Det är dags för den årliga maskeraden. ”Brakskiten” som den kallas i folkmun. Och jag som har sett ett och annat i mina dar vet hur vanskligt det kan vara när allt är ställt på ända. När inget är vad det ser ut att vara, när allt är illusion/karneval. Det kan hjälpa att hålla sig till en liten lista.

Skaffa dräkt/kostym
Läs Nietzsche
Ät något
Klä ut dig
”Grunda”
Ta taxi
Kör hårt
Släpp loss
Klä av dig
Somna

Var dig själv, var någon annan!

Singel igen!

Okej! Nu har jag dumpat honom. Det var inte så snyggt gjort, det erkänner jag. Men vafan, allt går inte att sköta snyggt. Han fick ett SMS. Det får räcka så. Nu lägger jag in honom som Svara inte i mobilen. Jag bara orkar inte konfrontation. Orkar inte med honom. Låssmeden har redan fixat låset. Så enkelt var det. En femhundring, men det var det värt.

Nu tar jag det lugnt i helgen. Det får bli officiellt nästa vecka. Och sen är jag lovligt byte igen. Visserligen har jag redan Facebookat mig som singel, men det är ju inte riktigt samma sak som att vara ute på banan. Snabbt jobbat tycker ni kanske. Kanske. Men det var ju inte så att vi var gifta. Han var ju inte direkt mitt livs kärlek. Ingen stormvind. Snarare en lätt bris som dök upp i ett passande ögonblick. När det så att säga var stiltje på min ocean.

Goodnight ladies, ladies goodnight

Efter en viss självrannsakan tror jag mig ha funnit orsaken till min faiblesse för kvinnor med doft av cigarettrök, vin och parfym. Orsaken till alla sena nätter och allt slarvande. Det hela verkar bottna i barndomen och hur det luktade när mamma nattade mig.

Var det inte svårare än så?

Praktikant

Det verkar vara en hel del oklarheter kring den här praktikantens lön och anställningspapper. Och vem är det som får reda ut allt det där? Det blir ju (som vanligt) jag, det blir ju jag. Det är så det funkar här på kontoret.