måndag, oktober 17

Illvilja och öknamn

Vi brukade kalla folk för Snyggve. Ni vet, när det gällde nån riktig mespropp eller bara nån som inte passade in i högstadiemallen. Alltså, för hundra år sen. Vi ba: Ameh, Snyggve! 

Det var så det var att vara barn på min tid. Inte alltid så schysst/juste. Och så är det förmodligen fortfarande. Barn är elaka.

Menhursomhelst. Jag satt i möte med en person som hette T r y g g v e idag. Vid minst två tillfällen höll jag på att kalla honom Snyggve. 

Inte så snyggt, kanske. Men han var hyfsat enerverande och hade inte riktigt rätt i varken sak eller argument. Och då kan man väl säga som så att vuxna är också elaka, men har lärt sig att hålla det inom sig. Det där som brukar kallas ”kulturfernissa”.

Förklaring: Jag bokstaverade namnet här i texten så att det blir svårsökt och att jag slipper repressalier. Alltså, ”kulturfernissa”.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Carlsson? Världens bästa?
Jag associerar dessutom genast till något som ekar från högstadiekorridorerna i memory lane, Schnyggve bruden, tack för att jag fått en förklaring, äntligen.

Anonym sa...

Ursäkta ibland glömmer jag bort att internet är mer än ettor och nollor och jag känner då inget ansvar att vara begriplig eftersom livet i allmänhet och internet i synnerhet verkligen inte är begripligt för mig. Kanske en hyfsad definition på tillståndet skulle vara tillfälligt trollande.

Jag blev helt enkelt nyfiken på om du menade t r y g v e carlsoon bokförläggaren och isåfall om det kanske är någon bok på g?

apan sa...

Anonym: Ingen nämnd, ingen glömd. Men nej, ingen bok "på G".