Men man passade på att tömma diskmaskinen istället. Och sen hittade man en burk romrussin som man hade glömt.
Jaja. Det är som det är. Livet alltså.
*blogga luncha maila*
Saker och omständigheter ändras. När vi började blogga använde vi en metafor och kallade det här "en säkerhetsventil" för medarbetarna på kontoret Skogen. Det var alltså bloggen som var ventil. Kontoret var tryckkokaren.
Det var då. Nu är kontoret omstrukturerat. Somliga är kvar. Andra har fått gå. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi har skingrats för vinden. Som höstlöv, eller nåt annat. Men bloggen ligger kvar på nätet/internet som ett minnesmärke. Eller så.
Alltså, bloggen är inte längre aktiv.
Och, eftersom frågan har dykt upp: ja, vi har skrivit under pseudonym. Hela bunten.
2 kommentarer:
La vie et la amour.
(Märks det att jag inte kan franska. Inte mycket annat heller.)
Medelklassman: Bonjour?
Skicka en kommentar