onsdag, februari 10

Men orka med ”sig själv”


Om du/ni vågar och törs, ta dig/er tid och försök se ditt/ert liv utifrån. Det är lätt att rygga tillbaka när man ser de mönster man fallit in i, och hör hur interna referensramarna blivit. Man går i samma fotspår, trampar på invanda leriga stigar utan att märka smutsen som fastnar under fötterna.

Det började med att Optimus Prime kallade Cola Light för jos. Men nu har det gått ett steg till. Hon kallar det för mammajos, för att skilja det från pappajosen. Som är öl.

Jo, dessutom. Snacks och dylikt kallas mammagott för att betona att det bara är till henne och inte till mig.

Alltså, herregud! *herregud*

tisdag, februari 9

Smaklökar (känsliga)


Varje gång Optimus Prime lagar ”sin berömda chili” måste jag spela ett upp litet dramastycke under tillagningen. Hon frågar om det är för starkt för mig och jag provsmakar en liten, liten sked och låtsas att det börjar brinna i munnen. *tårar i ögonen*

Och hon ba: Jaja, då tar jag bara lite mer av den här lilla röda paprikan. *fnissar förtjust*

Alltså, om jag inte använder min list sådär gör hon ”sin berömda chili” så stark att det verkligen brinner i munnen på mig. For real, fire in the mouth. Och då kan jag inte äta en hel portion.

Ja, jag vet. Jag är känslig av mig. Men det är inget att skämmas över. Jag är stor och stark i övrigt, det är just bara det här med kryddor och peppar som lockar fram tårar hos mig.

By the way. Skriv provsmaka med T9. Man ba: Provsocka?

Vett och så


Jag gillar att läsa Magdalena Ribbing i Dagens Nyheter. Bäst är frågorna som läsarna skickar in. Och Magdalenas svar såklart. Det är sån hälig nivåskillnad i säkerhet. Verkligen, det varierar från osäkerhet till tvärsäkerhet.

Fråga: Jag har hört att man ska [påstående kring etikett], stämmer det?
Svar: Det stämmer verkligen inte. Hur kan någon tro något så dumt?

Fråga: Hur ska man göra?
Svar: Så här ska man göra!

Dessutom har Magdalena en sån skön, lite snäsande, ton.

Jag tycker att du verkar lite ogin i förhållande till din mor. Det blir ingen glad av. Hjälp barnen att ringa farmor och tacka för den trevliga eftermiddagen!

måndag, februari 8

Att bli kvinna

Jag kommer ihåg en kul teckning som jag gjorde på bilden i nian. Alltså, jag har inte kvar den. Men jag minns den. Uppgiften var att göra en skämtteckning som bestod av både ord och bild.
[bild på fågel]
Text: Flytfågeln, häckar ovälkommen i trosan.
Bildmajjen tyckte att det var ett lite olämpligt tema. Man blev nämligen ”mer äcklad än road”. Så till nästa lektion gjorde jag en rip-off på Jan Stenmark och skrev någon lagom klurig kommentar under en gammal semesterbild på mamma och pappa när de var nygifta. Det var ”riktigt roligt”, enligt bildmajjen. Men han tyckte samtidigt att det var ”dåligt gjort” eftersom han ”bedömde” att jag hade stulit grejen från en kille i klassen. Alltså, idén att skriva lagom klurig text under gamla foton. Så det blev inte mer än knappt godkänt.

Själv tycker jag fortfarande att det där med flytfågeln är hyfsat hilarious.

Uppdatering: Med tanke på hur många (två) mail/mejl som har kommit så kan det väl vara på sin plats att förklara lite. Det är inte felstavat. Det ska vara ett t. Flyt-fågel, som en lek med orden flytningar och flyttfågel.

Lagaffe


Hyfsat lyckad helg! Och ni ba: Vadå? Jo, låt mig berätta. Jag fyndade tre seriealbum för femton kronor, alltså fem kronor stycket. Och det var inte vilka album som helst utan tre album med kontorets skräck, den jättehäftige dårfinken och fiffighetsfantomen Gaston.

Han är något av en förebild. Eller, nej. Det är han inte egentligen. Men jag skulle vilja ha honom som förebild.

lördag, februari 6

Katalog


Finns det fortfarande sånt här? Man ba: va?

Jo, man kanske ska förklara för kidzen. Det är en slags bok som var poppis på 1900-talet.

fredag, februari 5

À propos insekter


Man ba: Hjälp! *hjälp*

Man viker en kackerlacka/cucaracha


Kackerlackan är ett s.k. skadedjur och betraktas ofta med avsky.

torsdag, februari 4

Lunchrapporten

Idag är jag hemma för VAM. Obs! Ordlek! Betydelse: Vård Av Mig. Alltså, det är ingen fara. En liten förkylning och så. Inget allvarligt. Jag kommer att krya på mig.

Optimus Prime har gett mig tydliga direktiv för dagen. Eftersom jag ändå bara går hemma och skrotar ska jag notera vilka fåglar som äter av den mat hon bjuder på. Samt maila/mejla denna information till henne. Och det kan man väl ställa upp på. Men jag tänkte dessutom dela med mig av dagens observationer till alla hobbyornitologer därute på nätet/internet.
  • en, eller eventuellt två koltrastar som åt äpple
  • ett gäng gråsparvar, eller motsvarande, som åt diverse 
  • två eller tre talgoxar som hängde på talgbollarna.
  • en blåmes som blev bortjagad av talgoxarna
  • en skata som satt i snön och tittade på något
Jo, förresten. Är det någon som minns ”folkarmén” VAM? Vitt Ariskt Motstånd? Anyone?

Det var ett bra tag sen de var i ropet, typ 1990. Då träffade jag en man som uttalade det som Wham. Ni vet, popgruppen. Jag försökte få honom att säga det så många gånger som möjligt under det korta samtal vi hade för typ tjugo år sen.

Hej [förnamn, efternamn], jag ringer från

Alla hatar telefonförsäljare. Och det är egentligen ”inga konstigheter”. De är jobbiga och man har inte bett om att få köpa det där de säljer. Man blir lite besviken och önskar att det istället hade varit ”nån kul typ” som ringde och ville ”nåt ball”. N’est pas?

Men för guds skull, sluta berätta om hur du snäser av försäljarna och vilka finurliga formuleringar du använder för att förstå att de inte är välkomna.

Och då sa jag att jag ville ha HANS hemnummer så att jag kunde ringa hem till HONOM när HAN satt och åt middag. Och DÅ [konstpaus] blev han helt tyst. 
Det är ju liksom i nivå med serien Elvis i tidningen Metro. Bottennivå, alltså.

Det är ju synd om telefonförsäljarna, som inte kan få ett bättre jobb än så. Men vad ska de göra när det inte längre finns några löpande band att stå vid?

Jo, en grej till. Om du tycker att det är så jobbigt att s.k. företag ringer hem till dig med usla erbjudanden så kan du anmäla ditt nummer till nix. Funkar toppenbra! *pepp*

onsdag, februari 3

Mode etc

Jag är lite kluven till den här trenden med snubbar som har fluga. Alltså, inte äldre herrar och gentlemen. Vanliga unga snubbar. Det är ”ett plagg” som kräver en hel del av sin bärare. Ni vet, så att det inte blir utklätt istället för uppklätt.

Men när det funkar är det ju hur gulligt som helst. Det är liksom en rosett runt halsen. Som en kattunge!

Rapport från ett kallt fosterland


Man halkar omkring i snömodden och funderar lite på den där gamla myten om eskimåernas hundra olika ord för snö.

Quiz

Dagens fråga: Hur går man snyggt i skor utan klack?

Dagens svar: Det gör man inte. Mockasiner används av bara av dagisbarn och indianer. Och de går, som bekant, inte. Barnen kryper eller tultar. Indianerna smyger i buskagen eller spränger fram över prärien på mustanger.

Så kallade ”ballerinaskor” kan vara sött på väluppfostrade flickebarns fötter. Men man går inte snyggt i skor utan klack.

tisdag, februari 2

Man delar med sig (tips och tricks)


En grej som går hem hos kvinnsen är det här att äta äpple med kniv. Dårå. Ni vet, man håller äpplet i ena handen och kniven i de andra. Man skär med kniven mot tummen, en bit i taget och äter allteftersom. Använd en medelstor kniv. Inte sådär stor som en morakniv, men inte heller som en liten pennkniv. Den ska vara medelstor.

Obs! Viktigt! Ge varannan bit till henne.

En annan ”knivgrej” som funkar bra i damsällskap är att förstrött tälja en tandpetare efter maten och använda sådär lite obesvärat. Alltså, öppet mål. Om man säger.

Lapp


Jag har väl berättat om att Optimus Prime vill att jag skriver gulliga lappar till henne? Och det kan man väl ställa upp på. Så det blir lite hej hjärtat, ät mig! på matlådan eller så.

Men det är alltid med skräck i pennan jag skriver. Jag korrekturläser och dubbelkollar de där lapparna. Och trippelkollar. Kinderna blossar fortfarande när jag tänker tillbaka på den gången jag inledde en lapp med fel namn. Namnet på en tidigare flickvän. Alltså, de hette ganska lika. Inte riktigt som Anne och Anna. Men det var två besläktade namn. Jaja. Vi gör historien kort och sammanfattar med att det var början till slutet i det förhållandet.

Det här hände givetvis långt innan Optimus Prime dök upp i mitt liv. Med henne finns det liksom inte utrymme för såna misstag.