Meh!

Ibland misstar man sig. Jag trodde verkligen att det var lönehelg, och det är klart att man blev besviken när verkligheten suddade ut illusionen.

Men jag räddar situationen och unnar mig lite extra ändå. Det blir nån form av ostbricka. För det är jag värd. Än så länge är det på planeringsstadiet. Jag är bara säker på gruyère och portvin.

Jo, en sak till. Jag överlistade vinterns första snö med paraply och gummistövlar. Resten av stan kom till jobbet med blöta fötter, förstörd frisyr och begynnande förkylning. Tant Lena sitter framför dataterminalen med piffig frisyr, klackskor och ”joie de vivre”.

Frågor på det? Nä, just det!