Soundtrack

Ibland blir livet lite sämre än vad det skulle behöva vara. Och ibland blir livet sådär riktigt dåligt som det blev i helgen. Jag var ute i svängen och stötte ihop med en snubbe som jag har haft ihop det med några gånger. Visserligen bara i sängen och det var aldrig meningen att det skulle bli mer än så. Men... jag föll pladask för honom. Det här hände för ett bra tag sen och jag trodde verkligen att jag hade kommit över honom. Men det hade jag visst inte. Och det berodde inte bara på att han kunde sina grejer. Jag menar: han kunde verkligen sina grejer. Det var mer än så. Jag föll, utan vilja erkänna det. Inte ens för mig själv, men när vi låg nyknullade och svettiga bredvid varandra råkade jag säga att jag var så jävla kär i honom Och det var inte besvarat. Han sa OK, klädde på sig och gick. Sen dess har vi inte setts.

Men hur som helst. Jag stötte ihop med honom ute i svängen och han hade en liten blondin *slampa* vid sin sida. Men jag lyckades hålla ihop det och bara vara syrlig mot honom. Henne *slampa* ignorerade jag och lämnade min plats i baren, höll tillbaka alla känslorna. Jag skulle åtminstone sätta mig i taxin innan jag började fulgrina och täcka kinderna med mascara.

Men redan i garderoben började tårarna komma. Och där visade det sig att jag hade lämnat väskan på bardisken. När jag gick tillbaka för att hämta den satt han och hon *slampa* där jag suttit. Bägge två såg tårarna/mascaran.

Tillbaka i garderoben insåg jag att kortet låg i baren och fick gå tillbaka en gång till. Nu spelades ”den du en gång ville ha, han är med mig nu”. Peter Jöback och Säkert! Och hon *slampa* sjöng med. Han skrattade, illa dolt.

I taxin höjde chauffören volymen på radion. Nazareth, Love hurts. Så är det, sa han och såg på mig i backspegeln, ibland gör kärleken ont. Och jag ba: håll käften.