Skämmes!

Just när den värsta bakfyllevåndan lagt sig och man börjar sträcka på sig, tänka att det var väl inte så farligt, att det var ju bara en lite väl tilltagen fylla. Att herregud, sånt händer väl alla. Ni vet man lägger det bakom sig, siktar framåt.

Men det är ju då det händer. Ofelbart. Just i det ögonblick man sänker garden och försiktigt ler mot världen, ni vet, det är då hela helgen reser sig som en tsunami. Och allt sköljer över en igen med en kraft som inte tidigare gått att föreställa sig. Det är nämligen då man får tillbaka sina skor. På ett sätt man inte kan/vill sätta ord på.

Ner, rullgardin! Ner! Mörklägg och dölj mig från världen.